av Ann-Britt Åsebol (M)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Äganderätten är en grundbult i vår demokrati och fundamentet i en fungerande marknadsekonomi. Den svenska äganderättens ställning har historiskt varit av vikt för ett starkt och konkurrenskraftigt skogsbruk, en näringsverksamhet som i dag står för ett exportvärde på 125 miljarder. Dessvärre ser vi i dag hur äganderättens ställning hotas av en politisk agenda som syftar till att begränsa markägares rätt att nyttja sin egendom.
Dagens rättsosäkra tillämpningar av artskyddsförordningen och regeringens plan för att utöka landets nyckelbiotoper är ytterligare hot mot det svenska skogsbruket och äganderätten. Livskraftiga fågelarter och oätliga svampar har hindrat privata markägare att avverka stora områden skog på grund av snäva myndighetstolkningar av artskyddsförordningen. Till sin karaktär blir dessa myndighetsbeslut närmast konfiskatoriska eftersom dessa beslut gör skogen ekonomiskt värdelös utan att någon kompensatorisk ersättning utgår från det allmänna.
Det finns beklämmande exempel där skogsbrukare använt sin skog som pensionsförsäkring och på ålderns höst genom godtyckliga myndighetsbeslut fått en skog som är osäljbar. LRF har pekat på att regeringens aviserade nyckelbiotopsinventering kan komma att innebära problem för skogsägarnas rätt att bruka skogen i nordvästra Sverige, i synnerhet i Dalarna, eftersom dessa skogar antas hysa rödlistade arter som kan innebära omfattande avverkningsförbud, detta trots att det rör sig om skog som brukats och avverkats regelbundet i flera hundra år.
På samma sätt är det svenska strandskyddets omfattning en långtgående inskränkning av människors möjlighet att råda över sin egendom. Syftet med strandskyddet är att värna tillgängligheten för allmänheten runt våra sjöar. I Dalarna, där vi har en halv kilometer strand per hushåll, säger det sig självt att nuvarande reglering är klart överdriven. Men med den svenska naturbildens utbud av vattendrag, havskuster och sjöar har det svenska strandskyddets nuvarande omfattning blivit ett av de större hindren för nybyggnation, som i synnerhet slår hårt mot den utvecklingspotential vi har att tillgå i attraktiva nya boenden i anslutning till vatten.
Regler tillkommer sällan med onda intentioner, men med dagens tillämpning och olika regleringar staplade på varandra utgör dessa ett reellt hot mot en välfungerande äganderätt och möjligheter att bruka och nyttja sin mark på ett sätt som är nödvändigt för jobb och tillväxt. Vi vill inte acceptera den tydliga urholkning av äganderätten vi i dag ser.
Moderaterna vill se en äganderättsutredning som har till syfte att genomgripande analysera hur äganderätten i Sverige kan värnas och stärkas. Tillämpningen av artskyddsförordningen måste bli proportionerlig och rättssäker samtidigt som nyckelbiotopsinventeringen måste pausas till dess att det finns accepterade inventeringsmetoder. Strandskyddet måste moderniseras, och regelverket för avhysningarna måste tillvarata markägarens intressen.
Min fråga till statsrådet Jennie Nilsson är:
Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att stärka den svenska landsbygdens konkurrenskraft och utvecklingspotential och för att skydda äganderätten, som är en av grundbultarna i en fri demokrati?