av Jakob Forssmed (KD)
till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
Pandemin har drabbat många verksamheter – så även civilsamhällets. Aktiviteter för barn och unga har fått ställas in på grund av restriktioner, verksamhet för äldre har fått anpassas och intäkter i form av till exempel kafé- och secondhandförsäljning och gåvor – inte minst från företag – riskerar att minska. Samtidigt växer behovet av civilsamhällets verksamhet i pandemins spår.
Kristdemokraterna har upprepade gånger konstaterat att civilsamhället glömts bort eller förfördelats när regeringen tagit fram stödåtgärder. Regeringen har under pandemin tilldelat idrotten och kulturen stora stöd, motiverat av de intäktsbortfall dessa sektorer sett som en följd av coronakrisen. Men stöden till det breda civilsamhället har inte varit lika stora och inte heller anpassade efter de ideella organisationernas uppbyggnad och verklighet.
Ett exempel på detta är att stiftelser inte kunnat ta del av det projektstöd för bidrag till insatser för socialt särskilt utsatta som delats ut via MUCF, trots att ett stort antal av civilsamhällets organisationer drivs just i stiftelseform.
Konsekvensen blir exempelvis att Ersta diakoni kan ta del av stöd, medan Bräcke diakoni inte kan det – trots att de två verksamheterna liknar varandra vad gäller historia, värdegrund och verksamhet.
När civilsamhällets organisationer frågat ministern varför inte stiftelser får ta del av stödet har de fått till svar att ”regeringen ville att bidraget skulle gå till organisationer som är demokratiskt uppbyggda”. I bästa fall visar detta på en okunskap om civilsamhällets uppbyggnad, i värsta fall om en ovilja att säkerställa att krisstöd – när sådant äntligen delas ut – faktiskt når fram.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga kultur- och demokratiminister Amanda Lind:
Hur planerar ministern och regeringen att öka och ändra stöden under 2021 för att säkerställa att de når fram till hela civilsamhället framöver?