av Åsa Coenraads (M)
till Statsrådet Mikael Damberg (S)
I en tid då kris och krisledning diskuteras flitigt är det viktigt att blicka framåt och redan nu vidta åtgärder för att säkerställa den svenska säkerheten även efter pandemin.
Under förra året pekade regeringen ut ett antal flygplatser som beredskapsflygplatser, men långt ifrån alla.
Västerås flygplats är en av flera flygplatser i Sverige som drivs i kommunal regi och inte pekats ut som en beredskapsflygplats.
Majoriteten i Västerås kommunfullmäktige har beslutat att avveckla i Västerås flygplats, och nu riskerar Västmanland att bli utan flygplats.
Det innebär att Västmanland inte kan ta emot ambulansflyg eller organdonationer. Det innebär också att länet inte kommer att ha ett fungerande brandflyg. Vi vet att brandflyget kom att spela en avgörande roll för brandsläckningen under den stora branden utanför Sala 2014 – en erfarenhet som gynnat hela Sveriges brandsläckningsförmåga under somrarnas massiva bränder runt om i Sverige.
I en tid då Sverige satsar mer på svensk kris- och försvarsförmåga kommer det att bli en statlig angelägenhet om delar av den svenska infrastrukturen avvecklas då det inte råder lokalpolitisk enighet i besluten.
Under pandemiåret har regeringen skjutit till extra pengar till statligt ägda flygplatser, men detta är akuta nödlösningar och inte ett hållbart förhållningssätt på lång sikt.
Under riksdagens frågestund den 14 januari nämnde statsrådet Per Bolund att regeringen kan komma att värna fler regionala flygplatser ur ett krisberedskapsperspektiv.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Mikael Damberg:
Har statsrådet vidtagit eller ämnar vidta några åtgärder för att förbättra krisledningsförmågan i Västmanland om Västerås flygplats avvecklas?