av Per-Arne Håkansson (S)
till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
Kusten i Skåne och Halland är den som är mest utsatt i landet för effekter av stigande hav. Framöver väntar ännu större utmaningar i ett förändrat klimat med extrema väderförhållanden. Stränder, värdefull natur, människors bostäder och viktiga samhällsfunktioner riskerar att påverkas av översvämning och erosion. Länsstyrelserna i Skåne och Halland, Statens geotekniska institut (SGI) och Sveriges geologiska undersökning (SGU) har bildat Regional kustsamverkan i Skåne/Halland för att i dialog med kustkommunerna i Skåne och Halland stärka statens möjlighet att hantera en stigande havsnivå.
Regeringen har tagit fram ett klimatpolitiskt ramverk med de kanske mest ambitiösa klimatmålen i hela världen. Detta viktiga arbete har sin inriktning på kartläggning, analys, sårbarhet, kunskapshöjning och forskning, vilket ger de nödvändiga underlag som behövs i kommunerna.
Genom dessa mer omfattande kunskapsunderlag kan ansökningarna om strandfodring, det vill säga konstgjord återställning av eroderad havsstrand, underlättas. I Skåne och Halland har särskilt utsatta kustområden kartlagts. Det handlar bland annat om Åhus vid Hanöbukten, vissa delar av Öresundskusten, Ystad, Skanör och Falsterbo samt Klitterhusstranden vid Ängelholm och dessutom en bit kring Bjärehalvön vid Laholmsbukten.
Enligt SMHI:s klimatanalys för Skåne län omtalas att extremvattenståndet (100 års återkomsttid) år 2100 kommer att uppgå till 2,6 meter över nuvarande havsyta vid norra delen av Öresund. Detta är en höjning med cirka en meter jämfört med nutida extremvattenstånd.
I plan- och bygglagen anges att bebyggelse ska planeras efter markens beskaffenhet och människors säkerhet och hälsa. Vad som är ett faktum är dock befintlig bebyggelse, som i många fall har funnits på platsen sedan decennier tillbaka.
Samverkan och samarbete mellan kommuner, länsstyrelser och andra statliga myndigheter samt regioner är av stor vikt för en hållbar utveckling i de utsatta områdena. För berörda kommuner handlar det om resurser och ekonomiska åtaganden för att säkerställa områdenas beskaffenhet för generationer framåt varför samarbete och stöd ur nationellt perspektiv är en viktig förutsättning för en långsiktigt hållbar utveckling.
Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:
Vilka initiativ avser ministern ta för att säkerställa ett långsiktigt hållbart arbete för att motverka stranderosionens effekter?