av Sofia Westergren (M)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Konsumentköplagen fungerar dåligt vid handel med djur. Djuren får betala ett högt pris för en lag som är processdrivande eftersom den anses rättsosäker. Lagen är under omarbetning, och EU har öppnat upp för att lyfta bort djur från KKL. Säljaren har ett extra ansvar under de första sex månaderna att bevisa att djuret inte har några fel vid ägandets övergång. Frågan är hur många djur som är helt perfekta vid alla röntgenplåtar och vilken relevans eventuella röntgenfynd har på användandet av djuret. Vilket ansvar har köparen att ta hand om djuret, och även under den rättsprocess som kan pågå under riktigt lång tid? Vad händer om köparen brister i hästens omvårdnad? Svaret är att det inte händer köparen någonting; det är djuret som betalar med sitt välbefinnande och ofta sitt liv. Misskötsel av en häst påverkar hästen förvånansvärt snabbt.
Det har gjorts studier på friska hästar som visar att flertalet har förändringar i ryggen. Studier har även gjorts på hästar som går hoppning på högsta nivå och som kommit fram till samma resultat. Om man ställer en häst ute med bristfälligt täcke och utan ridning faller en tidigare musklad rygg ihop, och många hästar får problem. Hästar behöver regelbunden träning för att bära ryttare. Vi ser en avel med hästar högt i blod och med hög prestation. Dessa hästar behöver mycket skötsel och träning för att fungera och må bra. Tyvärr vill fler ha dessa känsliga hästar, men långt ifrån alla klarar av dem. KKL leder för många hästar till döden för att rättsprocesser drar ut på tiden och köparen inte har förmågan eller viljan att ta hand om hästen.
Många exempel från verkligheten visar hur orimlig lagen är och vilket lidande det ger djuren. Veterinärer vittnar om att köparen undviker att behandla djur under tiden en rättsprocess pågår. För om köparen behandlar till exempel en hälta under pågående rättsprocess som handlar om ryggen kan det ge köparen ett sämre rättsläge. Djuren får betala det högsta priset. En annan orimlighet är att säljaren inte har någon möjlighet att träffa djuret eller kontrollera djuret via ombud så länge djuret finns hos köparen. Rimligt skulle vara att säljaren har rätt att personligen träffa djuret eller via ombud som kan vara veterinär besiktiga vilket skick djuret är i när djuret är hos köparen. I dagens läge finns det alltför stor risk att köparen kan missköta ett djur gravt men ofta ändå gå skadefri på djurets bekostnad.
Köparen kan mot bättre vetande gå vidare och göra nästa affär, som alltför ofta kan sluta med att ett annat djur blir lidande. Köparens självbild kan vara större än den har täckning för, vilket gör det svårt för säljaren att bedöma köparens bristande erfarenhet. Det är inte ovanligt att köparen står med en häst som den inte klarar av eller är rädd för och att köparen brister ordentligt i den vård hästen sedan tidigare är van vid och behöver.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Är ministern beredd att se till att ny lagstiftning kommer att kunna ge köparen något ansvar för att ta hand om djuret och ge adekvat vård, skötsel och träning?