av Marléne Lund Kopparklint (M)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Sexualbrott mot små oskyddade barn är bland de vidrigaste brott som kan begås. Hjärtat går i bitar när vi läser eller hör om barn som utsätts för det mest avskyvärda man kan tänka sig. Tyvärr har antalet anmälda sexualbrott mot barn ökat konstant sedan 2010. År 2019 fick polisen in 8 138 anmälningar under perioden januari till oktober. År 2020 var antalet anmälningar under samma period 9 467, vilket är en ökning med 16 procent. Ökningen i år är nästan dubbelt så stor som den näst högsta noteringen de senaste fem åren (Bulletin den 22 december 2020). Det krävs ett kraftfullt agerande för att stoppa utvecklingen.
I Sverige finns en vedertagen syn om att man när man har avtjänat ett straff har betalat sin skuld till samhället och att uppgifterna som finns i brottsregistret bör gallras ur efter en tid. Detta är rimligt eftersom många kriminella bryter med sitt gamla liv och förtjänar ytterligare en chans. När det gäller grova sexualbrott finns det skäl att vara mer aktsam och vidta åtgärder som innebär efterföljder efter avtjänat straff.
Jag anser inte att brottsmarkeringen i brottsregistret ska försvinna som i dag efter fem eller tio år, beroende på hur grovt sexualbrottet varit. Frågan om förlängd brottsmarkering i belastningsregistret gällande grova sexualbrott ska prövas för att kunna kvarstå som en varningsklocka.
Varför ska smärtan hos offren finnas kvar men konsekvensen för förövaren försvinna?
Med hänvisning till ovan vill jag ställa följande fråga till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Hur ämnar ministern verka för att skydda barn från dömda sexualbrottslingar efter avtjänat straff, med tanke på återfallsriskerna som finns gällande dessa brott?