av Margareta Cederfelt (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Sverige tillämpar kommunalt självstyre, och det råder kommunal beskattningsrätt. Trots detta finns det ett system för den kommunala inkomstutjämningen. Huruvida den kommunala inkomstutjämningen genererar positiva effekter eller ej är svårmätt. Det finns enligt Riksrevisionen inga kvantitativa metoder för att mäta kommunernas tillväxtincitament och därmed inga tillförlitliga underlag för huruvida inkomstutjämningen genererar positiva effekter. Tvärtom finns det forskning som visar att oron för inkomstutjämningen påverkar kommunernas incitament för tillväxt negativt.
Vidare bedömer Riksrevisionen utifrån sin granskning av den kommunala inkomstutjämningen att det finns ett fortsatt behov av välunderbyggda underlag för att utforma en effektiv inkomstutjämning.
En skatt som kan eventuellt kan vara kontraproduktiv för tillväxten och där det saknas tillförlitliga underlag för att studera dess effekt för tillväxten kan vara direkt skadlig för den ekonomiska tillväxten. Inte minst under coronapandemin och tiden efter epidemin är det angeläget att incitamenten för ekonomisk tillväxt utgår från väl underbyggda metoder, att de politiskt beslutade ekonomiska fördelningsmetoder som tillämpas inte ställer till mer skada än vad de tillför nytta och att metoderna är evidensbaserade och tillförlitliga. Så är inte fallet vad gäller den kommunala inkomstutjämningen; tvärtom finns det studier som visar på att situationen kan vara den motsatta.
Jag vill därför fråga finansminister Magdalena Andersson:
Avser ministern att på något sätt förändra de ekonomiska transfereringar som i vissa avseenden kan vara negativa för tillväxten, det vill säga den kommunala inkomstutjämningen?