av Alexandra Anstrell (M)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Under 2018 har 52 könsstympade flickor i åldern 0–17 år sökt vård och fått en diagnos. Det är cirka 10 flickor som är födda i Sverige som har sökt vård och fått en diagnos kopplat till könsstympning under 2012–2018.
Sedan lagen med förbud mot könsstympning trädde i kraft 1982 har endast två fall lett till fällande domar. Ytterligare ett fall gäller en man som dömts till stämpling till brott efter att ha planerat att låta könsstympa sina döttrar. Socialstyrelsen vet inte hur många flickor och kvinnor som bor i Sverige som kan ha blivit utsatta för könsstympning under tiden de varit bosatta här.
Det finns i dag bara två specialistmottagningar för könsstympade flickor och kvinnor i Sverige: Amelmottagningen på Södersjukhuset i Stockholm och Vulvamottagningen på Angereds närsjukhus i Göteborg. Region Skåne har beslutat att inrätta särskilda mottagningar för flickor och kvinnor utsatta för könsstympning på Skånes universitetssjukhus i Malmö, på Helsingborgs lasarett och på Centralsjukhuset i Kristianstad.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Hur avser ministern att säkerställa att det finns jämställd tillgång till specialistvård för att hantera konsekvenser av könsstympning i hela Sverige, exempelvis i delar av landet norr om Stockholm, givet att det i dag bara finns mottagningar i Stockholm och Göteborg och snart i Skåne?