av Staffan Eklöf (SD)
till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
Pandemin har drabbat alla aktörer som bygger sin verksamhet på att samla människor. Mötesplatser som betyder mycket för många människor såväl som för vår samhällsutveckling har fått stora svårigheter och riskerar att försvinna. Regeringen har ett ansvar att se till att viktiga mötesplatser, inte minst för ungdomar, inte försvinner. Dessutom, eftersom aktörerna begränsas av de restriktioner som regeringen har infört för att minska smittspridningen är det även moraliskt rätt att regeringen delar ut krisstöd. Krisstödet har regeringen fördelat genom Statens kulturråd, Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Sametinget med flera organisationer som är aktiva med den breda flora av aktörer som ryms inom kulturbegreppet. Regeringens ambition har varit att säkra en bredd av kulturuttryck. Det är en god ambition.
En av alla de aktörer som drabbas av pandemin och regeringens restriktioner är LAN-evenemanget Dreamhack i Jönköping och Skellefteå. Dreamhack har tvingats ställa in både sommar- och vinterevenemanget i fjol men har fått avslag på sin ansökan om krisstöd. Kommande sommarevenemang är osäkert.
Dreamhack är en återkommande mycket viktig mötesplats för tiotusentals unga svenskar. Många av dessa deltar inte i andra kulturmöten. Evenemanget handlar delvis om datorspelande i nätverk och tävlingar i dataspel. Men där finns även andra arrangemang av olika slag. Det kan handla om seminarier i olika ämnen, till exempel om yttrandefrihet, cosplay (en form av performancekonst), och tävlingar där man tillsammans ska lösa uppgifter och skapandet av spel. Musik och grafik har också en plats, där ibland tävlingar anordnas om att skapa den bästa musikvideon eller grafiken. Dreamhack utgör även en kontaktyta mellan ambitiösa och kunniga ungdomar och arbetsgivare. Dreamhack är en kokande kittel av skaparkraft och en mötesplats för möten som annars inte sker.
Trots att regeringen har aviserat att det är prioriterat att det finns krisstöd för de aktörer som annars riskerar att falla mellan stolarna verkar regeringen ha misslyckats just på den punkten. Om pengarna har fördelats med alltför dålig kunskap om vad LAN-evenemang är bör regeringen rätta till det. Om alltför snäva ramar satts vid fördelningen till organisationer bör regeringen rätta till det. Annars lever inte regeringen upp till sina aviserade ambitioner.
Kulturen är till för alla.
Därför blir min fråga till kultur- och demokratiminister Amanda Lind följande:
Är ministern beredd att se till att aktörer inom det breda kulturbegreppet, såsom LAN-evenemang, kan få krisstöd och därigenom göra verklighet av regeringens ambitioner?