av Markus Wiechel (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Från den 7 januari rekommenderas munskydd i kollektivtrafiken och i vissa trånga miljöer. Detta sker nästan ett helt år efter att pandemin har kommit att bli en realitet i vårt land. Att det sker först den 7 januari och inte direkt är talande för hur regeringen återigen agerar reaktivt i stället för proaktivt, även när man faktiskt tar tag i en åtgärd som för den breda internationella expertisen var en självklarhet redan i våras.
Sverige har i vanlig ordning stuckit ut som ett udda land där man trots omfattande studier fortsatt att förneka den effekt som munskydd har för att minska smittspridningen. Bara ett fåtal länder i världen, såsom diktaturerna Belarus, Somalia och Eritrea, har valt att inte ha munskyddskrav. I Tjeckien införde man krav på munskydd utanför hemmet så tidigt som den 18 mars, och om man inte följer påbudet riskerar man böter på motsvarande uppemot 3 600 kronor.
Undertecknad ställde en fråga till socialministern om detta redan i våras, mot bakgrund av vilken enkel åtgärd det är för att främja folkhälsan, men i vanlig ordning med föga resultat. Än i dag ser vi dessutom återkommande påståenden om att munskydd skulle inge ”falsk trygghet” och därmed göra att man inte håller avstånd som man ska. Vidare hävdas det fortfarande att det skulle innebära att man tar sig mer i ansiktet och att det kan innebära en extra fara om man inte använder dem korrekt.
Samtliga av dessa påståenden, som skamligt nog ursprungligen har spridits av myndigheter, saknar vetenskapligt underlag. Forskningen är nämligen entydig: Med munskydd tar man sig mindre i ansiktet, och användarna påminns snarare om att hålla avstånd. Vidare är de främst till för att förhindra att en sjuk (kanske asymtomatisk) person smittar, snarare än att en frisk ska slippa bli smittad. Av den anledningen är det viktigt att så många som möjligt bär munskydd. Att det skulle innebära en ökad risk för smittspridning i samhället för att någon skulle använda det fel är således också inkorrekt.
Sverige har, till följd av regeringens huvudlösa och faktaresistenta så kallade strategi, kommit att bli ett av världens värsta länder sett till antal döda per capita. Det kostar inte bara i anseende och liv utan även ekonomiskt. Utöver ett strategibyte skulle en förhållandevis billig och enkel lösning kunna vara strikta krav på munskydd i kombination med att staten ser till att skattefinansierade munskydd finns att tillgå.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Vad är bakgrunden till att regeringen inte har infört munskyddskrav, och kan vi förvänta oss hårdare krav framöver eller möjligheten att erbjuda medborgare kostnadsfria munskydd?