av Tobias Andersson (SD)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Pandemin har slagit hårt mot delar av näringslivet, och för många företag har effekterna inneburit slutet på en annars livsduglig verksamhet. Regeringen har presenterat flera åtgärdspaket som lindrat de värsta konsekvenserna. Men motsvarande krispaket i jämförbara stater kom på plats snabbare och har varit avsevärt större än de svenska, och om det inte vore illa nog har utbetalningarna i många fall dröjt alldeles för länge. Dessutom har de svenska stöden inte sällan varit resultatet av påtryckningar från oppositionen.
I december 2020 meddelade regeringen att ytterligare 300 miljarder kronor ställs till företagens förfogande genom möjligheten att få anstånd med skatteinbetalningar. Det är positivt eftersom stödet pekats ut som det enskilt viktigaste för att undvika en konkursökning i närtid. Men precis som med det förlängda stödet för korttidsarbete ser det ut att ta tid innan miljarderna når företagen. Först den 1 mars 2021 ska förslaget beslutas av riksdagen.
Andra stödformer är långsamma och dras med förseningar. Fördelen med ett likviditetsstöd, där företag snabbt kan få tillbaka pengar på skattekontot, är därför uppenbar. Att inte agera skyndsamt är orimligt och innebär att företagen får vänta även på detta stöd.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Varför dröjer stödet, och avser regeringen att agera för att skyndsamt lägga fram förslag till riksdagen så att likviditetsstödet kan komma på plats tidigare än aviserat?