av Markus Wiechel (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Dödshjälp har, särskilt efter att en läkare under sommaren 2020 anmälde sig själv för att ha bistått en svårt ALS-sjuk man att avsluta sitt liv, kommit att bli ett allt mer debatterat ämne i Sverige. Det är som bekant både komplext och emotionellt varför det kan bli känsligt att över huvud taget diskutera det. Att det är svårt gör det dock inte mindre angeläget.
Dödshjälp i sig är ett samlingsbegrepp för åtgärder i vården där en patient medvetet får en dödlig dos medicin. Det finns flera sätt detta kan ske på: Om patienten själv tar medicinen kallas det assisterat döende, och om en läkare ger patienten dosen kallas det för eutanasi.
I september 2020 lät organisationen Rätten till värdig död (RTVD) göra en undersökning av allmänhetens inställning till dödshjälp. Undersökningen visade att hela åtta av tio svenskar var positiva till frivillig dödshjälp när allt hopp är ute, och lika många förespråkade en parlamentarisk utredning om möjligheten till frivillig dödshjälp.
På frågan om man själv skulle kunna tänka sig att utnyttja dödshjälp om man befann sig i en svår situation med lidande och utan hopp svarade 50 procent ja och enbart 14 procent nej.
Den 19 augusti 2020 återkopplade justitieminister Morgan Johansson (S) på en skriftlig fråga om dödshjälp från undertecknad. Han fokuserade i sitt svar på det fall som exemplifierats i frågan och ville därför inte föregå den aktuella rättsprocessen mot läkaren Staffan Bergström, som också råkar vara ordförande för RTVD. Den nya undersökningen visar dock på vilket enormt stöd som finns bland svenska folket att tillsätta en parlamentarisk utredning om detta.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Kan ministern tänka sig att verka för att en parlamentarisk eller icke parlamentarisk utredning om rätt till dödshjälp tillsätts mot bakgrund av det breda stödet för detta?