av Christina Höj Larsen (V)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Tillgång till vård, utan diskriminering, är en mänsklig rättighet som Sverige har skyldighet att tillförsäkra alla som befinner sig här. Sedan den 1 juli 2013 gäller lagen om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd (2013:407). Lagen säger att regionerna ska erbjuda subventionerad vård och tandvård till personer som vistas i Sverige utan stöd av myndighetsbeslut eller författning. Vidare ska personer under 18 år erbjudas vård i samma omfattning som folkbokförda barn. För personer över 18 år ska vård som inte kan anstå, mödrahälsovård, vård vid abort och preventivmedelsrådgivning erbjudas. De som omfattas av lagen ska även erbjudas subventionerade läkemedel och en hälsoundersökning.
Vissa regioner tolkar lagen som att den omfattar utsatta EU-medborgare som vistats i Sverige i mer än tre månader, med motiveringen att de då skulle räknas som så kallade papperslösa. I de flesta regioner görs dock inte den tolkningen, och EU-medborgare utan det europeiska sjukförsäkringskortet förväntas därmed betala full kostnad för vård. Oklarheten är inbyggd i lagstiftningen eftersom förarbetena säger att unionsmedborgare ”undantagsvis” och ”i enstaka fall” kan omfattas, utan att tydliggöra undantagen.
Otydligheterna i lagen skapar framför allt osäkerhet, ökad ohälsa och utsatthet för den enskilde och leder även till att vårdpersonal hamnar i svåra situationer. Sveriges Radios Ekot rapporterade nyligen hur "Maria" från Bulgarien tvingades till ett akut kejsarsnitt i Gävle sommaren 2020 och därför nu är skyldig Region Gävleborg drygt 150 000 kronor. Region Gävleborg anser inte att EU-medborgare omfattas av den ovan nämnda lagen.
Vänsterpartiet anser att vård ska ges efter behov. Utgångspunkten är alla människors rätt till vård.
Mot denna bakgrund vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Avser ministern att ta initiativ till lagstiftning som klargör att alla unionsmedborgare i Sverige, både under de första tre månaderna i Sverige och därefter, och oberoende av om de har det europeiska sjukförsäkringskortet, har rätt till subventionerad hälso- och sjukvård åtminstone i samma omfattning som så kallade papperslösa?