av Roland Utbult (KD)
till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
Året 2020 har varit ett år som går till historien som kanske det svåraste i modern tid för konsten och inte minst dokumentärfilmen. Sedan mars månad har mycket förändrats i Kultursverige. Planerade föreläsningar och biografvisningar av naturfilm kapsejsade helt i coronapandemins spår. Allt har avbokats. Förhoppningar om att verksamheterna skulle starta upp igen under oktober månad, i en begränsad skala, drunknade helt i den andra vågen.
Staten har under två omgångar gått ut med stödpengar för att hjälpa mindre producenter och därmed rädda produktionen av bland annat dokumentärfilm – ett slags ersättning för förlorade intäkter. Detta var en god tanke, och riktlinjerna var tydliga. Stödet skulle fördelas av Svenska Filminstitutet. Så långt allt gott. Men när man läser villkoren för att få stöd så upptäcker man att pengarna endast gick till aktiebolag och dem som redan fått stöd av Filminstitutet. De som tidigare haft en trogen publik och inte fått eller sökt pengar från Filminstitutet hade nu heller ingen rätt att söka. Ansökningstiden var också mycket kort, och var man ute i fält eller upptagen med en större produktion hade man ingen tid att skriva en ansökan. Detta är ett stort svek mot mindre producenter, mot dem som stödet skulle hjälpa. Många kulturbärare inom film i Sverige har aldrig fått stöd för projekt från Filminstitutet. Stödet som nu delas ut har gått till den inre krets som redan får mycket stöd från Filminstitutet.
Med anledning av detta vill jag fråga kultur- och demokratiminister Amanda Lind:
Hur kommer ministern att agera för att stödet till filmbranschen fördelas så att även mindre filmproducenter som inte är aktiebolag och som inte tidigare fått del av Filminstitutets stöd får del av det filmstöd från Sveriges skattebetalare som Filminstitutet förvaltar?