av Lars Beckman (M)
till Statsrådet Lena Micko (S)
Regeringen har låtit en särskild utredare analysera hur svensk rätt förhåller sig till direktivet (EU) 2019/2161 om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG, 2005/29/EG och 2011/83/EU vad gäller bättre upprätthållande och modernisering av unionens konsumentskyddsregler. Det har även ingått att föreslå nödvändiga författningsändringar och andra åtgärder för att genomföra direktivet i Sverige (dir. 2020:13).
Utredningen har bland annat föreslagit att Sverige ska använda sig av möjligheten att undanta vissa reparationstjänster från ångerrätten. Förslaget i 2 kap. 11 § 14 distansavtalslagen innebär att ångerrätt inte ska gälla för
”… en tjänst som har fullgjorts, om konsumenten uttryckligen har begärt ett besök från näringsidkaren i syfte att utföra reparationsåtgärder och uttryckligen har samtyckt till att tjänsten börjar utföras.”
Om konsumenten har blivit kontaktad via telefon av företaget eller företaget har knackat på dörren och det så att säga är grundorsaken till att reparationen kom att beställas, spelar ingen roll. Ångerrätten utsläcks ändå. Problemet är att utredningens förslag kommer att gynna ett stort antal oseriösa byggföretag som sysslar med takläggning, asfaltering med mera. De här oseriösa byggföretagen ringer upp konsumenter eller knackar dörr för att få göra hembesök. De riktar i första hand in sig på pensionärer och personer med intellektuell funktionsnedsättning. Vid hembesöket dömer de ut pensionärens tak, fasad etcetera, även om byggnadsdelen är nyligen bytt eller reparerad. Sedan lurar byggföretaget på pensionären ett byte av till exempel taket för dubbla eller tredubbla priset. Så i stället för 150 000 kronor får pensionären betala kanske 300 000 kronor eller 450 000 kronor. Taket brukar börja rivas dagen därpå. Takläggningen blir kanske inte ens bra gjord och så saltas det ofta en del på sluträkningen. Företagen följer inte arbetsmiljölagstiftningen och använder sig av utländsk arbetskraft, där skattereglerna ofta betraktas som en parentes. De har även i många fall fått betala sanktionsavgifter för sin underlåtenhet att följa arbetsmiljöreglerna. Det är inte heller ovanligt att de här företagen har kopplingar till personer inom organiserad brottslighet.
Ångerrätten kan dock i dag göra att utsatta pensionärer kan ta sig ur avtalen med de här oseriösa byggföretagen och komma undan med blotta förskräckelsen. Får utredningen som den vill blir det dock stopp för att kunna ångra sig. Det är en lagändring som måste framstå som en oväntad hjälp för dessa företag, och det ökar incitamenten att bedriva sådan skumraskverksamhet. Villaägarna har uppmärksammat situationen i olika debattartiklar under sommaren.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Lena Micko:
Avser statsrådet att gå vidare med utredningens förslag och göra det till skarp lagstiftning?