av Marléne Lund Kopparklint (M)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Rätten till bästa möjliga hälsa är en mänsklig rättighet – också för den som utsatts för våldtäkt, incest eller andra sexuella övergrepp.
År 2020 ökade anmälda sexualbrott i Sverige till 24 100 (Brå, 2021). Under 2020 anmäldes det högsta antalet våldtäkter mot barn hittills, 16 procent fler än 2019. Vi vet att mörkertalet är stort, och undersökningar visar att det rör sig om 452 000 som utsätts för sexualbrott, varje år (NTU, 2020).
Sexualbrott ger vårdkrävande skador. Våldtäkt är det trauma som oftast leder till posttraumatiskt stressyndrom och har den starkaste kopplingen till självmord, självmordstankar och självskada. Konsekvenserna är ett förändrat liv med varierande grad av smärta, utmattning och psykisk ohälsa.
I januari 2019 mottog Sverige kraftig kritik från Europarådets expertgrupp Grevio på grund av den bristande tillgången till specialiserad traumabehandling för sexualbrottsutsatta.
År 2020 gav också SKR ut en rapport som bekräftade vårdens oförmåga att möta denna patientgrupps behov.
Senast 2022 ska Sverige återrapportera till Grevio om vilka åtgärder som har vidtagits.
Med rätt stöd och insatser kan den som utsatts få hjälp att läka. Men Sveriges regioner saknar kunskapen för att kunna ta emot denna stora grupp vårdsökande på ett patientsäkert sätt, då det:
1. saknas kunskapsbaserade riktlinjer och rekommendationer
2. saknas vilja och förståelse samt följsamhet till såväl nationella som internationella krav på specialistinsatser.
Om inte specialiserad hjälp finns på detta område kommer suicid, psykisk ohälsa, missbruk etcetera med största sannolikhet att öka bland alla dessa utsatta människor. Detta måste förebyggas av regeringen.
Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande frågor till socialminister Lena Hallengren: