Interpellation 2020/21:883 Tystnadskultur i Sveriges kommuner

av Hans Rothenberg (M)

till Statsrådet Lena Micko (S)

 

I en uppmärksammad rapport, beställd av kommunstyrelsen i Göteborgs stad, konstateras att det finns en tystnadskultur där kommunanställda inte vågar ta upp allvarliga problem kopplade till extremism och organiserad brottslighet. Det framkommer att personal tystas ned av sina egna chefer. Bland de 200 intervjuade, däribland socialsekreterare, ungdomsledare och tjänstemän i kommunala bolag, vittnar många medarbetare om att chefer högre upp i organisationen inte tar deras uppgifter om hur kriminella manifesterar sin makt på allvar. Enligt rapporten är det tydligaste tecknet på personalens oro att det finns en utbredd ovilja bland medarbetare att polisanmäla sådant de blir utsatta för eller bevittnar, av rädsla för repressalier från kriminella eller extremister. De är också osäkra på vilket stöd de skulle få från sin egen arbetsgivare. 

Utifrån medborgarnas trygghet är det ett stort problem att anställda själva väljer att hålla tyst. De samhällsproblem som ligger till grund för den ovan beskrivna problematiken är inte unika för Göteborg. Dagligen rapporteras det från hela landet om gängkriminalitetens verkningar i form av skjutningar och sprängningar. Det finns därför god anledning att anta att liknande problem kring tystnadskultur också kan uppstå eller redan förekommer i flera kommuner. 

Grov kriminalitet är ett övergripande nationellt samhällsproblem som inte påverkas av kommungränser. Därför måste det vara en prioriterad uppgift för regeringen att aktivt bistå och stödja kommuner att hantera densamma, likaså att medverka till att förhindra att tystnadskulturer uppstår inom kommunernas verksamheter. 

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Lena Micko:

 

Vad avser statsrådet att göra för att bistå Sveriges kommuner med att förhindra uppkomsten av tystnadskultur inom deras verksamheter?