av Lars Hjälmered (M)
till Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)
I skrivande stund är det 13 dagar kvar innan ett beslut om det svenska kärnbränslets slutförvar måste fattas. Om inte beslut kommer innan den angivna tidsfristen löper ut är branschen tydlig med att alla reaktorer i Sverige kommer att behöva stängas ned 2024 – helt i linje med gällande lagstiftning. Det är 30 procent av all el som produceras i Sverige.
Under decennier har Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, arbetat med att nå en lösning för det radioaktiva avfall som kärnkraften producerar, via ett slutförvar. Sverige har dessutom kommit mycket längre än de flesta andra länder både när det gäller att testa tekniska lösningar. Prövningar som gjorts är godkända, och kanske viktigast av allt är att de berörda kommunerna för mellanlagring och slutförvar har sagt ja.
Skulle eventuellt kärnkraften tvingas läggas ned riskerar inte bara Sverige att få underskott på fossilfri el och högre elpriser. Stora klimatsatsningar inom industrin, exempelvis Cementas satsning på fossilfri betong, riskerar att inte kunna genomföras.
Innan sommaren meddelade dessutom miljö- och klimatministern att regeringen överväger ett första, separat beslut om mellanlagret Clab i Oskarshamn (som snart är fullt) men att ett sådant beslut inte skulle påverka tidsplanen för beslut om slutförvaret, och man skickade därför ut frågan på remiss. Nu har remissinstanserna inkommit med sina svar och av omkring 20 svar är alla utom fyra emot – bland annat Strålsäkerhetsmyndigheten.
Frågan är om miljö- och klimatministern är villig att helt köra över de experter och expertinstanser som gett godkänt för både mellanlagret och slutförvaret. Inte minst verkar han vara villig att köra över Oskarshamn som, när det beslutades om mellanlagret, var tydliga med att ett krav för att kommunen skulle säga ja var att ett slutförvar också skulle införas.
Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Per Bolund: