av Ann-Sofie Alm (M)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Migrationsverket ger inte kommunerna någon som helst framförhållning vid sina beslut om att stänga boenden och flytta människorna som bor däri till annan ort. Detta har pågått i stor utsträckning sedan den stora flyktingvågen 2015, och det är förvånansvärt att det fortfarande är en sådan bristfällig kommunikation mellan våra olika myndigheter i Sverige.
Vänersborgs kommun, som är en av de orter som har kvar ett stort asyl- och flyktingboende, får med väldigt kort varsel upp till 100 barn att placera i olika skolor och få deras föräldrar att integrera sig i ett nytt samhälle.
Vänersborgs kommun ser en mycket ökad belastning på sin socialförvaltning i form av ökade orosanmälningar, och kommunens kostnader har stigit från 32 miljoner kronor sedan 2016, till förra årets kostnad på 49 miljoner kronor. Den största delen går att koppla till de många människor de fått till kommunen med utomnordiskt ursprung.
Att med oerhört kort varsel få upp till 100 barn och deras familjer som nya invånare i kommunen är naturligtvis ingen lätt uppgift även med tid för planering, inte ens om det skickades med en stor budgetpost för att klara uppdraget.
Det största problemet är kanske inte att barn får bussas runt i kommunerna för att få plats i en klass med tillräckliga lärarresurser där de kan få gå i skola, utan det största problemet är att integrationen av dessa familjer tar än längre tid när de rycks upp med kort varsel från vänner och kontakter för att återigen skapa sig en trygg tillvaro på en ny plats. Hur rimmar detta med att Sverige ska vara en humanitär stormakt? Just nu klingar det ganska falskt.
Mina frågor till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson är därför: