Interpellation 2020/21:849 Landsbygdens möjligheter att bekämpa skogsbränder

av Mikael Oscarsson (KD)

till Statsrådet Mikael Damberg (S)

Sommaren 2018 drabbades framför allt Gävleborgs län, Jämtlands län och Dalarnas län av stora och svårsläckta skogsbränder. Under sommaren utbröt minst ett femtiotal skogsbränder i Sverige som tillsammans omfattade 25 000 hektar skog. Under sommaren utförde de lokala räddningstjänsterna cirka 7 000 räddningsinsatser i terrängmark till följd av skogsbränderna. Många aktörer gjorde viktiga insatser. En betydelsefull insats för att få bränderna under kontroll gjordes av de många entreprenörer och lantbrukare som framgångsrikt deltog i släckningsarbetet med gödseltunnor för vattenspridning.

Det finns stora möjligheter att ytterligare förbättra och effektivisera den hjälp som det gröna näringslivet kan ge landets räddningstjänster i det viktiga och svåra arbetet med skogs- och markbränder. 2019 och 2020 har Sverige satsat mycket för att förbättra flygande resurser, både genom avtal med helikopterföretag och genom införskaffande av vattenbombande flygplan.

Samtidigt är viktigt att förstå att flygande respektive hjulburna resurser har helt olika, men kompletterande, förmågor. Vattenbombning från luften kan dämpa skogsbränder medan gödseltunnor skapar begränsningslinjer eller skyddar enskilda byggnader och objekt.

I MSB:s tidning Tjugofyra7, nummer 48, beskrivs en ny uppfinning som förvandlar en skotare till en terränggående brandbil, som utöver vattentank med motorspruta också kan köra slang och annan släckningsutrustning långt ut i skogen. Det sparar mycket manuellt arbete och snabbar på släckningsarbetet. Denna enkla ramp förbättrar starkt möjligheterna till det viktiga eftersläckningsarbetet. Enligt uppgift var omkring 70–75 procent av den totala areal som brann sommaren 2018 mark i anslutning till tidigare släckt område, men som åter började brinna. Som jag ser det borde det ligga i samhällets intresse att dessa ramper utplaceras över hela landet.

Jag anser att staten har ett ansvar att stötta sådana initiativ så att det blir mer likvärdigt över hela landet. För att öka professionaliteten, uthålligheten och därmed också krisberedskapen skulle det behöva ordnas med att förare, och dessa ekipage kan ges en enklare utbildning i säkerhet, taktik och stabsmetodik.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Mikael Damberg:

1. Hur ser statsrådet på detta initiativ och möjligheten att med relativt små medel stärka krisberedskapen?
2. Är regeringen beredd att vidta åtgärder för att säkerställa att de resurser som krävs finns tillgängliga för den samordnande myndigheten, MSB?
3. Vilka andra insatser eller åtgärder ser statsrådet som möjliga för att stärka krisberedskapen och bättre ta till vara den kraft som finns på landsbygden och i dess organisationer?