av Angelica Lundberg (SD)
till Statsrådet Lena Micko (S)
Resebranschen är under enorma påfrestningar på grund av effekterna av coronapandemin och uppskattas vara den mest drabbade av alla branscher. Konsumenter, företag och anställda har drabbats. En stor andel anställda har blivit permitterade eller uppsagda, och många av företagen har satts i rekonstruktion eller gått i konkurs.
UD avrådde från alla icke nödvändiga resor från och med den 14 mars. Avrådan gäller fortfarande för resor till vissa länder. Detta har medfört att många resebolag har tappat upp till 100 procent i omsättning, och branschen ser det som ett näringsförbud.
Det ställer även till stora problem för konsumenterna. Enligt flygpassagerarförordningen och paketreselagen har konsumenter alltid rätt till återbetalning av biljettpriset inom 7–14 dagar om flyget eller paketresan blir inställd, oavsett anledning. Problemet är att resebolagen i dagsläget inte kan leva upp till detta. Resultatet blir att konsumenterna kan förlora sina pengar, att reseföretag blir insolventa och att en konkurs blir aktuell. Resebranschen har fastnat i ett moment 22 där man antingen kan välja att bryta mot lagen eller att relativt snabbt gå i konkurs, med följden att konsumenternas rätt till återbetalning går förlorad.
Det uppdrag som gavs till Kammarkollegiet att informera om på vilka villkor vouchrar och liknande värdebevis kan omfattas av resegarantin redovisades den 31 augusti. Som väntat anser Kammarkollegiet att lagen gäller och att konsumenter som vill ha återbetalning också ska få det. Detta uppdrag hade därför ingen effekt alls för konsumenter eller utsatta företag.
De allmänna stöd som regeringen infört har förvisso varit bra, och korttidspermitteringarna är vitala för just resebranschen. Det räcker dock inte eftersom företagen också har en skyldighet att återbetala redan bokade resor utan att själva få tillbaka pengarna. Flera andra branscher har fått direktstöd trots att de inte haft samma lagkrav på sig att återbetala konsumenter.
När Sverigedemokraterna i slutet av april väckte ett initiativ i civilutskottet röstades detta ned med argumentet att regeringen redan jobbade med frågan. Nu har sex månader gått sedan dess, och problemen har varit kända i över sju månader. Av den anledningen tog Sverigedemokraterna därför nyligen ytterligare ett initiativ. Även detta röstades ned i utskottet, med samma motivering som tidigare från regeringspartiernas företrädare.
Det här är ett reellt och akut problem, och det går inte att förhala lösningarna längre.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Lena Micko: