av Viktor Wärnick (M)
till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
Coronapandemin har slagit hårt mot många delar i samhället, både i termer av förödande många människoliv som förlorats men också mot företag och näringar. Med vaccinationernas genomslag börjar vi nu förhoppningsvis att se ljuset i tunneln, även om det fortfarande går alldeles för trögt. Förseningarna förlänger människors ofrihet.
Några samhällsgrenar som varit särskilt utsatta och drabbade under pandemin är kulturen och idrotten, som levt med oklara, långsamma och hattiga besked i över ett års tid. Ett exempel är teater- och underhållningsbranschen, för vilken det har varit en ren omöjlighet att planera verksamheten. Många har stått utan inkomst under lång tid, och ett helt ekosystem av kulturskapare och företagare håller på att trasas sönder. Ett annat exempel är elitidrotten, som i praktiken fått utestänga sin publik helt och hållet och därmed mist stora delar av sina inkomster.
Regeringen har beslutat att det inleda det första steget i det successiva öppnandet av det svenska samhället den 1 juni. Maxantalet för sittande inomhuspublik är 50 personer och för utomhuspublik 500 personer. Detta oaktat storleken på lokal, arena och så vidare, vilket har mött rimlig kritik. Exempelvis har Friends Arena normalt en kapacitet på 50 000 i publiken under en fotbollsmatch, vilket innebär att publiktaket på 500 personer endast fyller var 100:e stol. Det får nog får anses väl restriktivt även ur smittsynpunkt. Liknande oönskade effekter kan uppkomma för teater- och underhållningsbranschen – stelbentheten är slående när vi i stället skulle behöva mer dynamiska bestämmelser.
Med anledning av detta vill jag fråga kultur- och demokratiminister Amanda Lind:
Kommer ministern att agera för att återöppningen av kulturen och idrotten inte försvåras mer än nödvändigt?