av Runar Filper (SD)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Bestånden av ål har i ett längre perspektiv försvagats betydligt, vilket även har uppmärksammats på EU-nivå. Alla bör vara överens om att ålfisket måste vara reglerat i de vatten som berörs. Ett ensidigt stopp för ålfiske från svensk sida kan dock inte vara aktuellt, eftersom det skulle radera ut den unika ålkulturen i södra Sverige.
För övrigt föreligger även ett annat hot mot svenskt ålfiske. Innehavare av ålfisketillstånd kan nämligen inte överlåta sina företag och därtill nödvändiga licenser för att bedriva ålfiske till annan person eller ett annat företag. Detta innebär att dagens ålfiskeföretag inte kan fortsätta sin verksamhet när innevarande tillståndshavare upphör med sin verksamhet. Detta innebär ordagrant att ålfisket dör tillsammans med de sista ålfiskarna.
Problemet med ål som inte kan passera vattenkraftverk bör avhjälpas genom att utveckla fler uppströms- och nedströmspassager, och det är viktigt att regeringen agerar här.
Ålfonden kom till för att främja ålens fortlevnad i Östersjön. Man avsätter pengar för att sätta ut ål i de svenska vattendragen och arbetar långsiktigt med att bevara småskaligt ålfiske och för bevarandet av traditionen kring detta fiske.
Det måste ligga i en svensk regerings intresse att värna om denna anrika fiskegren. Skyddsjakten på skarv är begränsad, men trots sin begränsning räddar den livet på många ålar, enligt flera forskare. Detta eftersom skarven gärna äter ål.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson: