av Amineh Kakabaveh (-)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Kvinnorörelsens organisationer har under de senaste åren uppmärksammat regeringen på de förskjutningar som skett inom FN-systemet mot en relativisering av kvinnors och flickors rättigheter och förespråkandet av så kallat sexarbete. Sveriges regering har alltid arbetat för att FN ska hålla sig till dess kärnkonventioner och till överenskommet språk vad gäller kvinnors och flickors rättigheter.
I UNFPA:s senaste årliga rapport State of World Population förordas såväl sexarbete som surrogatmoderskap och man förordar dessutom att länder ska undvika lagstiftning mot barnäktenskap. Detta är det senaste exemplet på relativisering av kvinnors och flickors rättigheter och förespråkandet av sexuell och reproduktiv handel med kvinnor.
Det förväntas av vår feministiska regering att ta upp dessa frågor när Sverige nu står inför att teckna nya kärnstödsavtal och ta fram nya strategiska planer för UNFPA och UN Women. När FN-organisationer allt oftare relativiserar fundamentala delar av kvinnors rättigheter bör Sverige agera och trycka på för att FN fortsatt ska utgå från sina kärnkonventioner och grundläggande internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter, icke-diskriminering och alla människors lika värde (som överenskommits). Kvinnorörelserna i Sverige har vid flera tillfällen uppmärksammat Utrikesdepartementet och senast i december 2020 gett exempel på förskjutningar inom FN-systemet, som tidigare tillsammans med kvinnokonventionen, Beijingkonferensen 1995 och mycket annat stått som en ledstjärna för kvinnors rättigheter och för jämställdhet mellan kvinnor och män.
Sverige bidrar med en väsentlig del av finansieringen till dessa organisationer. Det är viktigt att Sverige säkerställer att skattebetalarnas pengar inte går till organisationer inom FN som upprätthåller hedersförtryck, hedersnormer och andra kvinnoförtryckande mekanismer. Jag och många andra kvinnorättskämpar har stora förväntningar på Sverige att inte teckna nya fleråriga stödavtal för dessa FN-organisationer som inte (acceptera) säkerställer kvinnors och flickors rättigheter och som inte förbjuder barnäktenskap, könsstympning, prostitution och andra former av könsförtryck.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde: