av Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Den 18 maj 2021 hade jag och socialministern en interpellationsdebatt om arbetsmiljön inom ambulanssjukvården. Under debatten framkom det att socialministern inte hade kunskap om de frågor jag ställde gällande arbetsmiljön i en ambulans.
Hjärt- och lungräddning måste utföras stående för att ha någon effekt. I dagsläget tvingas arbetstagarna därför arbeta utan säkerhetsbälte i de fall det inte finns tillgång till en hjärt- och lungkompressionsmaskin. Detta innebär en enorm risk för arbetstagarnas liv och hälsa. En inbromsning eller sväng kan orsaka att arbetstagare som står bak i en ambulans och utför hjärt-och lungräddning kan tappa balansen och ådra sig betydande skador.
Av Arbetsmiljöverkets föreskrifter AFS 2006:4 om användning av arbetsutrustning följer bland annat att arbetsutrustning ska användas så att betryggande skydd mot ohälsa och olycksfall föreligger.
Av 1 och 2 §§ lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer framkommer bland annat att regeringen och den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om trafikregler.
I trafikförordningen står det att om det finns bilbälten i ett fordon ska alla använda bilbälte.
I Transportstyrelsens föreskrifter om användning av bilbälten står det att det kan göras undantag för användandet av bilbälte i baksätet om detta på något sätt hindrar yrkesutövningen.
Dessa två föreskrifter talar mot varandra, och det är regeringen som har ansvar att i regleringsbrev till berörd myndighet se till att dessa föreskrifter inte står i motsatsförhållande till varandra.
Min fråga till socialminister Lena Hallengren blir därför:
Vad avser ministern att göra för att inte regelverken ska stå i motsatsförhållande till varandra, så att arbetsmiljön inom ambulanssjukvården förbättras?