av Michael Anefur (KD)
till Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)
Långtidsarbetslösheten närmar sig 200 000 personer vilket är en förfärande hög siffra. Den kraftiga tillväxten på över 20 procent det senaste året följer också en långsiktig trend med allt fler som står långt från ett arbete. Problemet med växande långtidsarbetslöshet var en realitet redan före pandemin.
Vi vet att möjligheten att komma i arbete försämras ju längre tid en person varit arbetslös, vilket gör dagens höga siffror än mer dramatiska. Enligt Arbetsförmedlingen sker en betydande riskökning för långtidsarbetslöshet redan efter tre månader i arbetslöshet. Därför är det särskilt angeläget att försöka bryta riskerna tidigt. Dessutom har tidigare ekonomiska kriser ofta lett till att matchningen på arbetsmarknaden försämrats samt att den lägsta arbetslösheten blivit högre.
Regeringen verkar dock anse att det framför allt är brist på pengar som är orsaken till den skenande långtidsarbetslösheten. Regeringens enda förslag i vårändringsbudget var nämligen att tillföra Arbetsförmedlingen ytterligare 448 miljoner kronor. Men vid en närmare titt på Arbetsförmedlingens anslag visar det sig att anslagssparandet (som kan knytas till åtgärder mot långtidsarbetslöshet) varit högt alla de senaste fem åren. Det innebär att Arbetsförmedlingen ”betalar” tillbaka pengar varje år, vilket i sin tur indikerar att det inte är brist på pengar som är problemet.
Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknadsminister Eva Nordmark: