av Larry Söder (KD)
till Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)
Sverige är ledande inom träbyggnation i Europa. Som ett utpräglat skogsland kan vi förstås också bli en än starkare exportör inom området. Det är positivt att fördelarna med trä i utemiljöer i våra städer och för infrastruktur nu börjar ta fart på allvar.
Det är viktigt att se möjligheterna med att använda impregnerat trä i stadskärnor runt om i landet eftersom alternativen ofta är sämre och påverkar miljön avsevärt mer negativt.
Tyvärr är dock insikten låg om den hälsoresa som träskyddsmedel har gjort de senaste 20 åren. Moderna träskyddsmedel är i allra högsta grad miljöanpassade och har samtidigt bibehållen funktion mot röta och andra biologiska skadegörare. Medlen är numera fixerade inne i träfibern, och endast en obetydlig mängd kan läcka ut under träproduktens livslängd. Sverige har spelat en betydande roll för utvecklingen inom träskyddsbranschen i Europa. Ett tydligt exempel på dessa framsteg är att impregnerat trä, sedan statsrådet och undertecknad debatterade frågan tidigare i år, i vissa delar har blivit Svanenmärkt just för sin livslängd.
Tyvärr bedöms i dag impregnerat trä olika i olika delar av landet. Länsstyrelser, regioner och kommuner gör inte en likvärdig bedömning vad gäller impregnerat trä och hur det ska hanteras. Det försvårar för de företag som är verksamma inom branschen.
Här kan med fördel företag och offentliga beslutsfattare samverka för att åka förståelsen och finna samsyn i hur bedömningar och tillämpningar kan se ut.
Regelverket bygger på europeisk lagstiftning. Det är i grunden bra. Vi höjer kraven i hela Europa samtidigt. Men det är viktigt att vi som nation säkerställer att tillämpningen och bedömningen av lagstiftningen är likvärdig även mellan länder. Annars riskerar konkurrenskraften för svenska företag att hämmas på grund av en tuffare bedömning av lagstiftningen än den som exempelvis Spanien eller Grekland gör. Det skulle behövas tas fram en internationell praxis, dels ur konkurrenssynpunkt, dels ur miljösynpunkt, för att säkerställa likvärdigheten.
Det vi som politiker kan göra är att säkerställa att kunskapen hos berörda myndigheter är god och att tillämpningen av berörda regler är likvärdig i landets alla delar – och även internationellt. Allt för att undvika byråkratiska hinder och möjliggöra ett hållbart byggande. Kunskapsfrämjande åtgärder är, som jag bedömer det, avgörande.
Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Per Bolund:
Avser ministern att säkerställa att insatser som höjer kunskapen och främjar likvärdig bedömning och tillsyn av impregnerat trä blir genomförda?