av Angelika Bengtsson (SD)
till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
Idrotter som utövas på vatten, väg och i skog, VVS-sporter, har påverkats mer än övriga sporter av pandemilagen, De har fortsatt att lyda under lagen om allmän sammankomst, vilket innebär att endast åtta personer får samlas, något som omöjliggör utövande och tävling trots stor yta att sprida ut sig på.
Motionslopp, där anmälningsavgiften är en stor del av inkomstkällan, har inte fått anordnas sedan pandemin började. Deras framtid är oviss och kritisk. Lopp och tävlingar är en viktig morot för att ta sig igenom alla de timmar av träning som krävs inför dem.
Vi vet redan att många har slutat att idrotta, främst barn och unga, till följd av pandemin. Det är bra att barn och ungdomar födda 2002 eller senare nu får möjlighet att börja tävla en gång veckan. Men det gäller inte VVS-sporterna, vilket är beklagligt. Det är inte bland dessa sporter som smittan sprids. Dessutom kan man ta sig ut på egen hand (med bil) till skogen, till landsvägen eller till hamnen/sjön.
Varför regeringen inte gör mer för de här sporterna är för många obegripligt, framför allt när den sitter på makten. Den signal som regeringen nu sänder ut är att man inte vill förändra, och det riskerar i längden vår folkhälsa när allt fler lämnar idrottsvärlden. Utan utövare – inga tävlingar. Inga tävlingar – inga utövare. Logiken är logisk, men inte för regeringen.
De sex specialförbund (Svenska Seglarförbundet, Svenska Cykelförbundet, Svenska Orienteringsförbundet, Svenska Kanotförbundet, Svenska Triathlonförbundet och Svenska Friidrottsförbundet) som drabbats av tävlingsförbud har gemensamt 420 000 medlemmar. Det är många som påverkas av regeringens ovilja att se skillnad på ansvarstagande tävlingar och utövande.
Med anledning av detta vill jag fråga kultur- och demokratiminister Amanda Lind: