Interpellation 2020/21:702 Sverige som gruvnation

av Eric Palmqvist (SD)

till Näringsminister Ibrahim Baylan (S)

 

Under riksdagens frågestund den 29 april 2021 ställde undertecknad följande fråga till näringsministern:

”I en intervju alldeles nyligen slog näringsminister Baylan fast att det behövs nya gruvor om vi ska lyckas med elektrifieringen och att vi inte bara kan oja oss när vi läser att kobolt utvinns av barnarbetare i Kongo.

Jag delar den uppfattningen och välkomnar statsrådets insikter men önskar få svar på hur detta harmonierar med det faktum att de båda regeringspartiernas ledamöter här i riksdagen konsekvent förhalat och förkastat samtliga förslag som syftat till att förtydliga och förenkla de tillståndsprocesser som reglerar gruvnäringen, vilket skulle ha kunnat skapa förutsättningar för öppnande av nya gruvor som behövs för att möjliggöra elektrifieringen och samtidigt göra oss mindre beroende av metaller och mineral från regioner där barnarbete är vanligt förekommande?”

I sitt svar uppehöll sig näringsministern kring allmänna resonemang om regeringens syn på gruv- och mineralpolitiken som sådan och de båda utredningar regeringen tillsatt på området utan att ge ett tydligt svar på hur statsrådets uttalanden harmonierar med den politik man för på det gruv- och mineralpolitiska området.

Med anledning av ovanstående frågar jag ånyo näringsminister Ibrahim Baylan:

 

  1. Hur harmonierar ministerns syn på behovet av etablering av nya gruvor i Sverige med det faktum att de båda regeringspartierna i riksdagen konsekvent förkastar samtliga förslag som syftat till att förtydliga och förenkla de tillståndsprocesser som reglerar gruvnäringen?
  2. Avser regeringen att vidta åtgärder som konkret syftar till att stärka Sveriges ställning som gruvnation och därmed öka vår självförsörjningsgrad gällande metaller och mineral?