av Marléne Lund Kopparklint (M)
till Statsrådet Mikael Damberg (S)
I polisen egen strategi inför 2024 under övergripande mål och verksamhetsidé står det klart och tydligt att polisen ska ägna sig åt att renodla det brottsbekämpande arbetet. Man har satt ett mål där man ska bedriva brottsbekämpning och uppklaring.
På senare tid har besiktning av skjutbanor gjorts runt om i landet. Flera har fått stänga.
Under 50 år låg kontrollen av skjutbanor på skytterörelsen genom Statens skytteombud (SSO) men har sedan avvecklingen av organisationen legat på polisen. Tillsynen och samarbetet fungerade bra med SSO men sedan det övergick till polisen har det inneburit stora problem för skytteföreningarna. Vissa banor har tvingats stänga då polisen inte utför besiktningen i tid. Andra har ålagts kostsamma åtgärder trots att de tidigare bedömts som säkra. Det är anmärkningsvärt att en bana som tidigare bedömts som säker sedan år 1942 helt plötsligt skulle behöva byggas om för hundratusentals kronor för att säkerheten ska bibehållas.
Det finns över 600 000 vapenägare i Sverige som jagar och utövar sportskytte i olika grenar. Jakt och sportskytte är djupt förankrade i det svenska samhället och en del av folkrörelserna. För många människor är jakten en livsstil och kan avgöra valet av bostadsort, och jägarna måste kunna sköta landets viltvård. Även det renodlade sportskyttet engagerar många och har en traditionell koppling till polisen, totalförsvaret och idrottsrörelsen. Detta ska värderas högt, inte nedvärderas genom inskränkningar. Skyttet är en viktig grund för totalförsvaret, både för upprätthållande av kompetens och för utveckling av densamma.
Det är viktigt att förutsättningarna för Jakt- och sportskyttesverige utformas efter behovet. Inte minst för att uppmuntra utövandet eftersom det är oerhört viktigt för Sverige att det finns utifrån flera olika perspektiv.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Mikael Damberg: