Interpellation 2020/21:687 Reformeringen av Arbetsförmedlingen

av Ali Esbati (V)

till Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)

 

För de flesta, i synnerhet bland dem som har någon koppling till eller närmare insikt om hur arbetsmarknadspolitiken fungerar i praktiken, har det alltsedan januariavtalet kom till varit uppenbart att den ”reformering” av Arbetsförmedlingen som skisseras där skulle leda till ett veritabelt haveri. När regeringen och dess samarbetspartier nu skrider vidare med planerna konkretiseras detta stegvis. Att det hela sker när arbetslösheten, särskilt långtidsarbetslösheten, skjutit i höjden under pandemin gör att regeringens agerande framstår som än mer orimligt, oansvarigt och samhällsekonomiskt kostsamt.

Nyligen presenterade IFAU rapporten Krom – erfarenheter från en ny matchningstjänst med fristående leverantörer inom arbetsmarknadspolitiken (2021:7). Det har varit svårt att granska arbetet med pilotprojektet Kundval rusta och matcha, Krom, på grund av problem med att få tillgång till all data från Arbetsförmedlingen samt ett tidigare systemhaveri i Kromarbetet hos Arbetsförmedlingen. Men utifrån det som IFAU ändå har kunnat få fram framträder bilden av en märklig byråkratisk apparat som fokuserar på att fixa med ersättningen till de privata aktörerna snarare än att utröna och utgå från behoven hos arbetslösa människor i Sverige.

Den påkostade algoritmiska konstruktion som ska bära upp Krom, det ”statistiska profileringsverktyget”, är ytterligare ett sätt att mönstra ut den ackumulerade arbetsförmedlarkompetensen på Arbetsförmedlingen till förmån för utdaterade, nyliberalt inspirerade styrningsmodeller. Men inte ens utifrån en snäv uppdragsbeskrivning verkar systemet fungera på ett rimligt sätt. IFAU rapporterar att den modell som styr vilken nivå på ersättning som leverantörerna får möts på den andra sidan av ”inga påtagliga skillnader i aktiviteter mellan deltagare beroende på vilken nivå de tillhör”.

Detta system avser alltså regeringen att rulla ut över hela landet. Samtidigt är det oklart vad som ska hända på de platser där privata aktörer inte vill bedriva affärsverksamhet. En utredning med förslag på att kommuner ska kunna vara med som aktörer har sågats av bland annat LO och Svenskt Näringsliv. Under tiden har några kommuner ansökt om att få starta egen förmedlingsverksamhet för att kunna täcka upp för otillräcklig privat verksamhet, men dessa har hittills fått nej från Arbetsförmedlingen.

Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknadsminister Eva Nordmark:

 

  1. Avser ministern att ta konsekvenserna av det rådande läget på Arbetsförmedlingen och stoppa den pågående så kallade reformeringen?
  2. Är det ministerns mening att det statistiska profileringsverktyg som nu används för pilotprojektet Kundval rusta och matcha är en adekvat del av en fungerande aktiv arbetsmarknadspolitik?
  3. Är det ministerns mening att de kommuner som i slutändan kommer att ha ansvar för långtidsarbetslösa invånares försörjningssituation även fortsättningsvis ska förhindras från att ta egna initiativ där Arbetsförmedlingen fallerar?