av Tobias Andersson (SD)
till Statsrådet Märta Stenevi (MP)
Debatten om mäns våld mot kvinnor har blossat upp ordentligt efter att fem kvinnor mördats inom loppet av ett par veckor. Den mediala uppmärksamheten har varit påtaglig och i kölvattnet av detta även de politiska utspelen. Regeringsföreträdare har i grova ordalag fördömt mäns våld mot kvinnor i allmänhet och de aktuella fallen i synnerhet.
Det är positivt att debatten har fått nytt liv då det är en viktig sådan, men det är fruktansvärt att det krävdes fem kvinnors liv för att aktualisera den. Fördömanden i all ära, men det viktiga är förändringar, att det från politiskt håll faktiskt vidtas ordentliga åtgärder för att förebygga brottsligheten men också för att förövare ska få de straff de förtjänar. Tyvärr har regeringspartierna, som nu söker medieljus för sina fördömanden, aktivt motarbetat politiska initiativ på området som skulle ha utgjort en förändring.
Miljöpartiet är sannolikt det parti som allra tydligast motsatt sig straffskärpningar och andra välbehövda kriminalpolitiska åtgärder som kunnat göra skillnad. Nu däremot ljuder kritiken, och Märta Stenevi har som jämställdhetsminister kallat till samtal mellan partierna, samt uttalade sig och sa att det är ett ”djupt samhällsproblem att pojkar och män fostras att slå”.
Det är något oklart vad uttalandet syftar på men jag har då aldrig träffat en pojke eller man som fostrats till att slå kvinnor. Däremot har jag träffat pojkar och män som fostrats till att stå upp för sig själva och andra, skydda de som är svaga och alltid försvara kvinnor. I en särskild situation skulle den typen av normer kunna resultera i våld, exempelvis under försöket att avbryta en pågående överfallsvåldtäkt eller ifall man svarar på den misshandlade kvinnan i grannlägenhetens rop på hjälp. Det bör dock anses vara bättre än att låta det fortgå obehindrat.
Traditionella mansnormer bör inte pekas ut som orsaken till mäns våld mot kvinnor. I stället är det snarare avsaknaden av desamma som är ett hot. Ett samhälle i vilket män är mer sannolika att filma ett pågående brott eller en olycka i stället för att, med sig själv som insats, ingripa är farligt.
Med det sagt återfinns det onekligen ytterst destruktiva normer i vårt samhälle, normer som aktivt förtrycker kvinnor och som legitimerar våld mot kvinnor för att bevara någon påstådd heder. Detta är i stort ett importerat problem som kommit till Sverige med invandrare från väsensskilda kulturer med djupt destruktiva normer. Något som i dag framgår när det kommer till mäns våld mot kvinnor, inte minst sexuellt våld.
Mot bakgrund av det ovan beskrivna vill jag fråga statsrådet Märta Stenevi: