av Gudrun Brunegård (KD)
till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
Många avvägningar behöver göras för att begränsa smittspridningen under den pågående pandemin, vilka direkt och indirekt påverkar såväl människors hälsa och välbefinnande som hela sektorers existensvillkor.
Växande psykisk ohälsa som följd av isolering och social distansering kan i viss mån hanteras genom natur- och kulturupplevelser. Besöksnäringen och kultursektorn har påverkats kraftigt till följd av pandemin och har fått begränsat statligt stöd för att överleva. Kultursektorn har tvingats hålla stängt under lång tid. Även många besöksmål har hållit stängt, trots hemsemestrande. I många fall har det varit med all rätt, då det skulle ha varit svårt att upprätthålla smittsäkra avstånd mellan besökare.
Fram till nu har man dessutom brottats med problemet att hantera en pandemi med hjälp av ordningslagen. Det har i flera avseenden gett orimliga effekter. Exempelvis drabbades Astrid Lindgrens värld i Vimmerby hårt, då det trots friluftsteater med mycket stora arealer till sitt förfogande betraktades som ett enda arrangemang, vilket gjorde det omöjligt att bedriva någon verksamhet.
Den nya, tillfälliga pandemilagen borde ge möjlighet till större precision för att begränsa riskerna att smitta sprids där många personer är samlade. Regeringskansliet bereder nu remissyttrandena över promemorian Ändringar i begränsningsförordningen.
Folkhälsomyndigheten beskriver i sitt remissyttrande hur man har för avsikt att se över hur föreskrifterna kan anpassas till att omfatta även museer, konsthallar och nöjesparker efter de särskilda förutsättningar som råder där, som till exempel guidade visningar och utomhusmiljö. Man konstaterar att ”arrangemang inomhus innebär större risker än sådana som äger rum utomhus och därför kan ett större antal personer tillåtas på arrangemang utomhus. Sammankomster där deltagarna sitter ner innebär mindre risk för smittspridning av covid-19 än sammankomster med stående personer eller aktiviteter med rörelse. Sittande sammankomster kan generellt jämföras med att besöka restaurang och aktiviteter med rörelse som handelsplatser. I båda dessa fall finns det idag föreskrifter som reglerar antal i personer i ett och samma sällskap, avstånd mellan olika sällskap samt maxantal utifrån yta. Liknande föreskrifter kan bli aktuella för arrangemang av motsvarande karaktär.”
De goda intentionerna att kunna anpassa restriktionerna efter de specifika förutsättningarna för de olika besöksanläggningarna och kulturarrangemangen är välkomna. En teateranläggning med sittande besökare utomhus och med ansenliga ytor mellan scenerna skulle rimligtvis inte behöva klassificeras under samma restriktioner som butiker, köpcentrum eller museer.
Trots detta innehåller inte den tabell som Folkhälsomyndigheten redovisar någon spalt för maximalt antal personer vid sittande arrangemang utomhus. Inte heller finns någon beräkningsgrund kopplat till den areal som står till förfogande för besökarna.
För en teaterpark, som Astrid Lindgrens värld, där besökarna rör sig över 180 000 kvadratmeter, motsvarande mer än 22 fotbollsplaner, och där det finns flera scener, vardera med plats för 2 000 sittande personer, skulle man utan problem kunna ta emot 600 sittande besökare vid vardera scenen och ändå upprätthålla goda avstånd mellan olika familjer och sällskap. Det kan knappast bedömas enligt samma mall som exempelvis en nöjespark, där besökare trängs vid åkattraktioner, eller ett konsertevent.
Dessutom skapar det problem om man ska lyda under två restriktioner samtidigt, dels antal kvadratmeter per gäst, dels regelverket för allmän folksamling då man spelar teater. Detta försvårar planeringen påtagligt, och det finns överhängande risk för ännu en säsong med stora ekonomiska förluster.
Enligt min uppfattning vore det rimligaste att varje verksamhet med stort antal besökare bedöms utifrån sina förutsättningar att kunna upprätthålla smittsäkerhet.
Min fråga till kultur- och demokratiminister Amanda Lind är med hänvisning till ovanstående:
Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att kommande sommar ge besöksnäringen rimliga planeringsförutsättningar och Sveriges familjer möjlighet till kulturupplevelser under smittsäkra förutsättningar i stora temaparker med sittplatser utomhus?