Interpellation 2020/21:649 Utsläppsgränser i EU:s taxonomi

av Joar Forssell (L)

till Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)

 

Arbetet med EU:s taxonomi för hållbarhet befinner sig på sluttampen. Den första delegerade akten är på väg att läggas fram för godkännande i rådet och parlamentet.

Kommissionen har fått mycket kritik för det utkast som kom före årsskiftet. Det är också väl känt att regeringen har agerat i några specifika frågor där branschintressen pekat ut problem i förslaget.

Det som däremot oroar är att inget ser ut att ha hänt i fråga om de mycket höga koldioxidutsläppsgränserna för energiproduktionen som kommissionen vill kalla ”hållbara”.

Två gränser föreslås. Nybyggd energiproduktion som över sin livscykel beräknas släppa ut under 100 gram per kilowattimme föreslås klassas som starkt bidragande till klimatarbetet. Energiproduktion som släpper ut upp till 270 gram per kilowattimme föreslås inte anses orsaka någon betydande skada. Båda gränserna ska justeras nedåt vart femte år.

Den lägre gränsen är härledd utifrån den utsläppsnivå som EU:s energiproduktion i genomsnitt skulle behöva underskrida för att klimatmålen ska kunna nås. Den övre är dagens genomsnittliga utsläppsnivå.

Då en anläggning enligt taxonomin kan klassas som hållbar utan att nödvändigtvis uppfylla den lägre gränsen och det dessutom finns många anläggningar som inte kommer att uppfylla taxonomins krav kan vi konstatera att gränsen på 100 gram är för högt satt för att EU ska kunna nå sina klimatmål.

Den höga gränsen är uppenbart orimlig. Just de höga genomsnittliga koldioxidutsläppen från energiproduktionen är kärnan i klimatproblemet. Att kalla anläggningar som släpper ut koldioxid i nivå med dagens europeiska genomsnitt hållbara är inte förenligt med klimatarbetet. De genomsnittliga utsläppen måste minska kraftigt.

Vi liberaler har föreslagit att den övre gränsen borde sättas till 100 gram, i enlighet med kommissionens resonemang om vad som skulle krävas för att nå klimatmålen. Den lägre gränsen borde (godtyckligt) sättas till 50 gram. Det är fortfarande högt men det krävs en så hög nivå för att solceller ska kunna klassas som starkt bidragande i klimatarbetet, vilket vi anser är rimligt. Sänkningen av gränsen vart femte år innebär också att den fossilfria elproduktionens livscykelutsläpp kommer att behöva sänkas.

Det har varit tyst från regeringen i fråga om de höga utsläppsgränserna.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Åsa Lindhagen:

 

  1. Vad har regeringen gjort för att förmå kommissionen att sänka utsläppsgränserna för koldioxid som finns med i utkastet till delegerad akt för taxonomin?
  2. Anser statsrådet att utsläppsgränserna är hållbara och i linje med unionens klimatmål för 2030 och 2050, och om inte, vilka utsläppsgränser har regeringen ansett skulle kunna anses hållbara?
  3. Kommer regeringen att stödja den delegerade akten i rådet om utsläppsgränserna finns kvar i slutversionen av dokumentet?