av Markus Wiechel (SD)
till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
I många år har Sverige haft ett förhållandevis anständigt politiskt debattklimat. Riksdagskollegor från olika partier har kunnat samtala, debattera, umgås och roa sig – trots rejäla politiska motsättningar. Debattklimatet har stundtals varit hätskt, men ändå sakligt och långt ifrån de fysiska sammandrabbningar och skrik som vi sett i många andra parlament. Det har helt enkelt funnits en heder i att skilja mellan sak och person, men även tala sanning, agera korrekt och artigt samt vara ödmjuk – inte minst gentemot dem som tycker annorlunda än man själv.
Det är därför inte konstigt att många chockades när Donald Trump, som personifierat motsatsen till allt detta, blev vald till USA:s president 2016 eller att han under hela sin mandatperiod fortsatte med sitt agerande. I och med Donald Trumps tillträde som president kom begreppet ”negative campaigning” att få en helt ny innebörd i USA. I Sverige har dock hans taktik också kommit att få liv, och vi ser en banbrytande trend. I takt med att regeringen i allmänhet, och Socialdemokraterna i synnerhet, känner en allt starkare desperation till följd av sina politiska misslyckanden och sviktande stöd i opinionen ser vi hur tongången blivit alltmer oseriös. Socialdemokraterna, den politiska kraft i Sverige som kanske främst av alla kritiserat Trumps språk och missbruk, har nu kommit att kopiera vederbörandes taktik med en oförskämd skrämselretorik innehållande såväl halvsanningar som rena lögner om politiska motståndare. Statsministern gick så långt att han i SVT:s program 30 minuter varnade för att demokratin kunde stå på spel ifall Socialdemokraterna förlorade valet – ett häpnadsväckande påstående. Att på detta sätt misskreditera den demokratiska och legitima politiska oppositionen hör hemma i renodlade diktaturer.
Med statsministern i spetsen har med andra ord en lång rad regeringsföreträdare och andra högt uppsatta socialdemokrater gjort trumpismen till ett vanligt inslag i den svenska debatten. Det har orsakat, och riskerar att orsaka, ytterligare polarisering som riskerar skapa långtgående konsekvenser vi inte ens vill drömma om. Mot bakgrund av att valrörelsen inte ens börjat än finns det skäl till oro.
Jag önskar därför ställa följande frågor till kultur- och demokratiminister Amanda Lind: