av Alexander Christiansson (SD)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
De senaste decenniernas digitalisering har förändrat vårt samhälle i grundvalarna. I en tid av digital utveckling har människors vardag blivit enklare i många avseenden. Världen blir i någon mån ”mindre”, och möjligheten för människor att kommunicera runt om i världen har revolutionerats genom nya digitala verktyg. Även om det finns många fördelar finns det också en rad negativa effekter som uppstår i spåren av den digitala utvecklingen. Folkhälsan och den psykiska ohälsan är ett ämne för löpande diskussion kopplat till den enkla åtkomsten till digitala verktyg, för att ta ett exempel.
Den organiserade brottsligheten har till stor del flyttat från gatan till den digitala världen, vilket ställer höga krav på rättsstaten runt om i världen. Omprioriteringar och omställning inom polisväsendets prioriteringar medför även en omställning för lagstiftningen, som försöker ligga steget före brottslighetens ofta kreativa utveckling.
Bedrägerier har blivit vardag, och många människor drabbas dagligen av djupt tragiska livsöden där deras livsverk rasar samman.
Bedragare som utför så kallade ”romansbedrägerier” agerar från många delar av världen, men mest uppmärksammade har bedragare från Västafrika varit. Kombinationen av fattigdom och åtkomst till digitala verktyg har skapat en lukrativ bransch för många att bedra människor i västvärlden.
Det är en sorglig utveckling, inte minst för de drabbade, och även rättsstatens misslyckande i att stävja brottsligheten är sorgligt.
I dag inkommer ca 80 stycken anmälningar i månaden till polisen kopplade till så kallade romansbedrägerier. Romansbedrägerier handlar om människor som får kontakt med falska profiler på internet i förhoppning om att finna kärleken och en livskamrat, något som organiserade ligor utnyttjar och använder för att bedra och stjäla. Systemet bakom dessa bedrägerier är omfattande, med systematiskt uppbyggda nätverk, hemsidor och påhittade personligheter med syftet att lura offren att tro att personligheterna är äkta. Bedragarna bygger upp ett stort förtroendekapital hos sina offer, ofta under lång tid, för att sedan genom manipulation be om pengar. Vänligheten och omtanken hos offren övergår till en känsla av desperation och uppgivenhet. Det utlånade kapitalet vill man få tillbaka, och därför dras man in i en ond spiral där man i god tro fortsätter ”hjälpa” förövaren med mer pengar. När offret inser att inte bara besparingar och investeringar är bestulna utan ofta också att stora lån hopar sig är det fullt förståeligt att livslusten är långt borta. Skammen hindrar många att prata med familj och vänner, och många beskriver en stark känsla av hopplöshet och vilja att ta sitt liv. Denna utveckling har många vittnat om, och ingen förtjänar ett sådant öde.
Mörkertalet är enormt, och eftersom kvinnor är mer benägna att anmäla ett romansbedrägeri till polisen är det svårt att veta hur många som verkligen drabbas av förövarna.
Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Vad ämnar ministern och regeringen göra för att bekämpa romansbedrägerier?