Interpellation 2020/21:598 Resultatet av gymnasielagen

av Emma Ahlström Köster (M)

till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Regeringen har varit pådrivande för den så kallade gymnasielagen, det vill säga de ändringar i lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige som innebär att ensamkommande som har fått avslag på sin asylansökan ändå får möjlighet att stanna kvar i Sverige vid studier.

Sveriges Kommuner och Regioner har sedan lagen infördes varit kritiska till hur den fungerar i praktiken. Det har bland annat rått osäkerhet om vilka utbildningar som omfattas av lagens bestämmelser, vem som har ansvaret för ungdomarnas boende, vem som har ansvaret för ungdomarnas försörjning och vem som har helhetsansvaret för ungdomarna.

Utöver dessa problem förmedlar lagen dubbla budskap. Ett nej kan betyda ja, i alla fall på papperet. Men verkligheten visar att regeringen inte tänkt igenom helheten och inte är villig att på riktigt ta ansvar för hela processen från nyanländ till självförsörjande.

Fem år efter lagens införande ser läget ut som följer:

Bara 4 av 10 av dem som fått avslag har lämnat Sverige.
Skolorna utsätts för stora påfrestningar men har fortfarande inte tillräckligt socialt stöd för att kunna utföra sitt uppdrag gällande den nya elevgruppen på ett adekvat sätt.
De ensamkommande har matats med den felaktiga föreställningen att de snabbt kommer att få arbete, vilket för majoriteten har resulterat i frustration och besvikelse.

I oktober 2020 hade endast 55 av de omkring 7 600 personer som lagen omfattar uppfyllt kraven. I februari 2021 meddelade regeringen ”tillfälliga lättnader i gymnasieregelverket”, som bland annat innebär att de ungdomar som omfattas får längre tid på sig att skaffa sig ett arbete. Det innebär också att studiemedel för halvtidsstudier ska kunna räknas som att försörjningskravet för permanent uppehållstillstånd är uppfyllt, samt att en viss form av subventionerad anställning, så kallad yrkesintroduktionsanställning, ska kunna ligga till grund för permanent uppehållstillstånd. Kort sagt: Tilläggen avser att underlätta för ensamkommande att uppnå kraven för uppehållstillstånd, trots att de inte levt upp till lagens ursprungliga krav.

Med detta som bakgrund vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:

Anser ministern att den så kallade gymnasielagen har varit och är ett verkningsfullt instrument, eller avser ministern att vidta åtgärder så att synpunkter från exempelvis SKR tas i beaktande?
Har ministern granskat vilka som har gynnats av gymnasielagen, och kan han i så fall exemplifiera detta, och om inte, tänker han granska detta?
Anser ministern att gymnasielagen spelar en roll för en långsiktig och robust svensk integrationspolitik, och vilka skäl ligger i så fall till grund för detta?