av Jonas Andersson i Skellefteå (SD)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
År 1999 införde den dåvarande socialdemokratiska regeringen i Danmark en särskild lag, repatrieringsloven, med syfte att ta ställning till, fatta beslut om och stödja invandrares repatriering. Det är ett statligt ansvar, men också en kommunal fråga, särskilt kopplat till frågor om socialt bistånd och arbetslöshet där deltagande i repatrieringsinsatser ibland är ett villkor för att mottaga stöd från det allmänna. Stödet utgivs dels i form och rådgivning och vägledning, där kommunen kallar den enskilde till ett särskilt möte för att diskutera frågan om repatriering, dels i form av ett kontant stöd vid behov. Generellt utbetalas bidragen i två delar: en gång vid ankomsten till hemlandet och en gång efter att den enskilde slutligt förlorat sitt danska uppehållstillstånd, eller i förekommande fall sitt danska medborgarskap.
Flera tusen personer har repatrierats inom ramen för detta system de senaste åren. Till och med under 2020, detta pandemiår, repatrierades ett par hundra personer från Danmark, varav syrierna var den största gruppen.
Dessa siffror måste förstås ses i ljuset av det mottagande och den invandring som Danmark har haft de senaste åren. Under föregående decennium beviljade Danmark nästan 400 000 uppehållstillstånd av alla slag, enligt uppgifter från Eurostat. Under samma period beviljade Sverige nästan fyra gånger fler, uppåt 1,3 miljoner. Att det svenska mottagandet givit upphov till stora integrationsproblem, ett växande utanförskap, utbredd fattigdom bland invandrare och bidragsberoende är förstås både allmänt känt och i bjärt kontrast till situationen i Danmark.
Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Tycker ministern att Sverige ska följa den socialdemokratiska regeringen i Danmark i dess insatser för att förmå fler icke-integrerade invandrare att lämna arbetslöshet, utanförskap och fattigdom och återvända hem?