av Tobias Andersson (SD)
till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
I takt med regeringspartiernas sviktande stöd och de begränsade utsikterna för ett socialistiskt styre även efter nästa års val har skrämselretoriken från regeringsföreträdare tilltagit. Det förefaller naturligt att man som företrädare för ett regeringsparti önskar söka stöd för en ytterligare mandatperiod vid makten. Givet detta förefaller det även naturligt att bekymras över att oppositionen i allt högre utsträckning samråder med varandra och erbjuder ett riktigt regeringsalternativ – något som hittills saknats under denna mandatperiod.
Samtidigt vore det önskvärt om regeringspartierna, trots dessa omständigheter, verkade för att hålla sig inom anständighetens gränser. Tyvärr har ett flertal företrädare för regeringen och regeringspartierna återkommande uttryckt sig djupt ovärdigt om oppositionens regeringsalternativ, det konservativa blocket.
Gång på annan, nu senast statsministern i SVT:s 30 minuter, har man insinuerat och varnat för att demokratin står på spel ifall Socialdemokraterna skulle förlora makten. Utöver att skrämselretoriken består av rena felaktigheter och vanföreställningar ovärdiga seriösa politiker riskerar retoriken att orsaka allvarliga motsättningar i landet.
Jag har tidigare, i text och i talarstolen, konstaterat att om någon på allvar tror på statsministerns och andras utspel om att demokratin är hotad finns det en risk att det återfinns människor som är beredda att gå väldigt långt för att ”rädda” den påstått hotade demokratin. Varje enskild individ är ytterst ansvarig för sina egna handlingar men det går inte att undvika att det i ett sådant skede vore regeringsföreträdare som förledde individen i det första skedet.
Mot denna bakgrund borde alla förstå att konsekvenserna av att ropa varg riskerar att bli ödesdigra. Tyvärr tycks regeringen inte ha gjort detta, utan i stället fortsätter man att spela ut sitt ”sista kort” i form av smutsiga lögnkampanjer för att misskreditera en demokratisk opposition.
Statsministern med flera sällar sig därigenom till en föga smickrande grupp av världsledare som mer eller mindre auktoritärt och diktatoriskt underminerar demokratiska och legitima oppositioner. Frågan många ställer sig är därför huruvida regeringen skulle acceptera en valförlust.
Med anledning av detta vill jag fråga kultur- och demokratiminister Amanda Lind: