av Ali Esbati (V)
till Näringsminister Ibrahim Baylan (S)
Det helstatligt ägda bolaget Infranord är en av alla verksamheter som resulterat från avregleringen och uppstyckningen av den svenska järnvägssektorn, närmast ur Banverket Produktion. De anställda på bolaget omfattas i dag av ett branschavtal för infrastruktur, vilket bland annat innebär att arbetare och tjänstemän åtnjuter samma pensions- och övriga avtalsvillkor. Det medför rimliga tjänstepensioner samt möjligheter att gå i pension enligt villkor som tidigare gällde personer i statlig tjänst, med slitsamma yrken. Detta tillgodoses genom en avtalad, privat tecknad pensionsförsäkring, till vilken pengar avsatts genom åren.
Ledningen vid Infranord har nu meddelat att man avser att byta arbetsgivarorganisation, från Almega tjänsteföretagen till Byggföretagen (BF). Effekten av detta skulle vara ett byte av kollektivavtal. Det är i sig inte särskilt anmärkningsvärt. Men i det här fallet skulle ett sådant byte, utan justeringar i det aktuella företagsavtalet, innebära kraftigt försämrade villkor för i första hand arbetarkollektivet vid Infranord. BF har olika avtal för tjänstemän och arbetare, med olika och helt andra lösningar för tjänstepension och avtalad pensionsavgång.
Detta är med andra ord i praktiken en aggressiv form av strategisk avtalsshopping. Det är dyrare för Infranord att vara med i BF, men man vill uppenbart minska avsättningarna till tjänstepensioner och komma åt de avsättningar som har gjorts tidigare. Det är något som riskerar att leda till konflikt om företagsavtalet.
Regeringens generella ägarpolicy för de statliga bolagen anger bland annat att man ska ”agera långsiktigt, effektivt och lönsamt samt ges förmåga att utvecklas”, samt ”agera föredömligt inom området hållbart företagande och i övrigt agera på ett sådant sätt att de åt njuter offentligt förtroende”.
Med anledning av detta vill jag fråga näringsminister Ibrahim Baylan: