av Kerstin Lundgren (C)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
I dagarna har mer än sju månader passerat sedan fuskvalet i Belarus. Alltsedan 1994 har Lukasjenko suttit på presidentposten. Valet den 9 augusti 2020 var varken fritt eller rättvist. Lukasjenko, som alltjämt bebor presidentpalatset, saknar legitimitet. Det belarusiska folket har på ett imponerande brett och fredligt sätt visat ett mycket brett motståndet mot det som skedde och krävt fria och rättvisa val och att Lukasjenko lämnar den post han klamrar sig fast vid.
Vi har mött och följt det modiga agerandet från såväl ung som gammal. Inspirerats av kvinnornas ledarskap för protesterna och hur de trots fortgående trakasserier, gripanden, tortyr och övervåld från Lukasjenkos säkerhetstjänst och polisstyrkor fortsätter sin kamp.
Sedan utrikesrådets och Europeiska rådets förra möte har ytterligare gripanden av journalister och civila ägt rum. Sedan förra mötet har 14 kvinnor mellan 65 och 75 år gripits och dömts till böter efter att på ett pendeltåg tyst läst belarusiska böcker som en protest. Vi vet att tiotusentals personer har gripits sedan 2020 och att än fler har trakasserats och hotats. Alltjämt finns det hundratals politiska fångar, varav en är Maria Kolesnikova. Kravet på att de måste släppas fria måste drivas tydligt från EU.
Europeiska rådet den 24–25 mars äger rum samtidigt med den belarusiska frihetsdagen den 25 mars till minne av Belarus kortlivade fria republik 1918 – en dag som väntas leda till nya övergrep från regimen och till nya modiga protester mot det illegitima styret i Belarus.
Sverige måste inför kommande EU-möten driva kravet på förstärkta sanktionerna gentemot de ansvariga och då säkra att täppa igen de luckor som följer på nuvarande sanktioner mot de ytterst ansvariga för utvecklingen.
Med hänvisning till vad som anförts ovan vill jag fråga utrikesminister Ann Linde: