av Pål Jonson (M)
till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)
Enligt den svenska solidaritetsförklaringen kommer Sverige inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-land eller ett nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Sverige ska därför kunna ge och ta emot stöd, såväl civilt som militärt.
Solidaritetsförklaringen är sedan 2009 en central del av Sveriges säkerhetspolitiska linje och finner stöd i artiklarna 42.7 och 222 i Lissabonfördraget. Utgångspunkten är att säkerhet bäst byggs i samverkan med andra länder.
Som en konsekvens av det nya avtalet mellan EU och Storbritannien kommer det inte att upprättas något institutionellt samarbete inom utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken mellan parterna. Det innebär även att Storbritannien till skillnad från EU-medlemmar och nordiska länder per definition inte heller omfattas av den svenska solidaritetsdeklarationen. Detta problem har lyfts av Försvarsberedningen samt i totalförsvarspropositionen. På sidan 75 i totalförsvarspropositionen framgår:
”Försvarsberedningen har uttalat att Sverige, i förhandlingarna om den framtida relationen mellan EU och Storbritannien, ska verka för att Storbritannien fortsatt utgör del av EU:s säkerhetspolitiska gemenskap och därmed omfattas av den svenska solidaritetsförklaringen. Regeringen instämmer i att en säkerhetspolitisk gemenskap mellan EU och Storbritannien ligger i Sveriges intresse.”
Storbritannien spelar en central roll för säkerhet och stabilitet i Sveriges närområde. Landet har huvudansvaret för Natos stridsgrupp i Estland och är initiativtagare till snabbinsatsstyrkan Joint Expeditionary Force där Sverige ingår. Sverige har även ett nära bilateralt säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete med Storbritannien. Det är därför både angeläget och naturligt att landet omfattas av den svenska solidaritetsförklaringen.
Som svar på detta har regeringen aviserat i propositionen 2020/21:30 Totalförsvaret 2021–2025 att det förs en dialog med Storbritannien om hur den bilaterala säkerhetspolitiska relationen kan utvecklas efter utträdet ur EU.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till försvarsminister Peter Hultqvist: