av Alexandra Anstrell (M)
till Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)
Vi kan se att olika länder redovisar skydd av natur på helt olika sätt, där Sverige utmärker sig med en väldigt sträng syn på vad som anses skyddat. Det borde vara en större samsyn och en mer generell mätning.
I rapport 2019/18 (dnr 2018/4167), Statistik om formellt skyddad skogsmark, frivilliga avsättningar, hänsynsytor samt improduktiv skogsmark, efterfrågas bättre statistik. Författarna skriver att statistiken i dag inte ger något fullständigt svar på hur vi ligger till i förhållande till nationella eller internationella miljömål. De menar att det krävs politiska beslut om ett nytt uppdrag att analysera hur statistiken ska värderas. Nu har regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att redovisa vilka typer av skyddsformer av värdefull natur som rapporteras och jämföra det med andra länders, vilket uppskattas.
Huvuddelen av den natur som länderna i EU redovisar som skyddad är under landskapsskydd som tillåter jord- och skogsbruk, medan Sverige främst redovisar skyddsformer där jord- och skogsbruk är förbjudet. Beslutet om Aichi-mål 11 från CBD-mötet i Nagoya innebär att världens länder ska bevara 17 procent av land- och sötvattensarealen. Målet lämnar stor flexibilitet i fråga om vad som kan inkluderas i den bevarade naturen. För rapportering av Sveriges åtagande uppfyller Sverige målen i dag i enlighet med det regeringsbeslut som definierar vad Sverige ska inräkna. I LRF:s rapport Svenskt naturskydd ur ett internationellt perspektiv bedöms att Sverige skyddar 22,2 procent enligt regeringens definitioner exklusive strandskydd, vilket överstiger Nagoyamålet på 17 procent och det nationella målet på 20 procent. Men ändå har ministern uttalat sig i medierna att statsrådet ser att vi måste dubblera mängden skyddad skog i Sverige.
I januariavtalet finns punkten ”Värna och stärk den privata äganderätten till skogen” med som punkt nummer 26. Ministern har dock i medierna uttryckt sin ambition att skydda mer skog och att man som markägare inte har rätt att göra vad man vill med den mark man förvaltar.
I Skogsutredningens betänkande (SOU 2020:73) finns förslag om att skydda ett 100 mil långt skogsbälte utmed fjällkedjan. Detta har ministern förklarat sig helt stå bakom. Det som däremot inte finns med i Skogsutredningen är någon bas, någon generell mätningsregel för hur man räknar ut andelen skyddad skog jämfört med andra länder.
Med anledning av detta önskar jag ställa följande frågor till miljö- och klimatminister Per Bolund: