av Johan Hultberg (M)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Den 8 december 2020 ingick Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) tillsammans med regeringen en överenskommelse om vaccinering mot covid-19. Där fastställdes ett antal punkter, däribland regeringens ansvar för att informera befolkningen om vaccineringen mot viruset. Nu har det gått mer än två månader sedan detta avtal ingicks, men ännu har vi inte sett någon informationskampanj värd namnet.
Befolkningen vill ha och behöver information – vare sig det offentliga tillhandahåller den eller inte. Genom att inte leverera en informationskampanj ges alternativa källor möjlighet att upplysa den som söker information. Differentierade källor till information kan vara bra för den enskilde, men risken finns att direkta felaktigheter sprids och får fäste i avsaknaden av en nationell informationskampanj. I värsta fall kan detta leda till vaccinskepticism. Får vi en stor andel av befolkningen som inte är beredd att vaccinera sig kommer den svenska vaccinationsstrategin att misslyckas, med fortsatt smittspridning och behov av restriktioner som följd.
Nu har ett antal regioner själva initierat informationskampanjer. Detta är ett svar på de många inkommande samtalen från frågvisa invånare, vilka inte får upplysningar levererade till sig. Om 21 regioner bestämmer sig för att ta fram egen information är risken överhängande att budskapen kommer att skilja sig åt. En invånare i Västra Götaland kan alltså få en annan information än stockholmaren. När viruset ser likadant ut mellan regionerna bör också den övergripande informationen göra det.
Det finns därtill ett jämlikhetsperspektiv i frågan. Det beror på att vissa grupper har extra svårt att tillgodogöra sig den nuvarande information som ges. Det kan exempelvis gälla personer som inte förstår det svenska språket eller personer med olika funktionsnedsättningar. Det är direkt orättvist när dessa personer inte får en, för sig, tydlig och korrekt information – vilket alla som bor i Sverige har rätt till.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren: