av Johan Hultberg (M)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Moderaterna har varit tydliga från coronapandemins början: Testning är ett mycket viktigt instrument för att hålla ned smittspridningen av covid-19. Vet en person att den är smittad, kommer troligtvis han eller hon att stanna hemma i större utsträckning samtidigt som myndigheterna får möjlighet att smittspåra och kartlägga spridningen av viruset.
Den 11 februari rapporterade Sveriges Radio att över hälften av Sveriges regioner tror att de kan ha en spridning av den brittiska coronavirusvarianten. Tror, eftersom det saknas ordentligt med data på området. Därtill har ett rådgivande organ till den brittiska regeringen publicerat data som gör gällande att den brittiska mutationen är dödligare än den ursprungliga coronavirusvarianten.
Den stora okunskapen om de nya virusmutationerna och dess spridning i Sverige är mycket bekymmersam. Ändock uppvisar regeringen, återigen, en senfärdighet och passivitet i frågan.
Genom att analysera virusets arvsmassa genom sekvensering går det att utröna huruvida viruset är muterat, men regionerna vittnar om hur testresultat dröjer och att man har svårt att genomföra och skala upp sekvenseringen. Detta riskerar i förlängningen att försena adekvata åtgärder för att begränsa smittspridningen.
Den 2 februari gav regeringen Folkhälsomyndigheten i uppdrag att utöka den nationella övervakningen av de virusvarianter som orsakar covid-19. Det är ett viktigt steg regeringen har tagit, men det är långt från tillräckligt. Ska en seriös kartläggning kunna göras så måste tempot höjas och mer hjälp och stöd ges till regionerna i deras arbete. Här krävs nationell samordning och ledarskap. Att det alltjämt saknas nationell statistik över de tre virusmutationer som av den europeiska smittskyddsmyndigheten (ECDC) kallas för Variants Of Concern (VOC) är allvarligt. Allvarligt är också det faktum att Sverige har uppenbara problem att sekvensera ens de 10 procent av positiva provsvar för covid-19 som ECDC rekommenderar.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Lena Hallengren