av Lars Beckman (M)
till Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)
”Extratjänster” är hundra procent subventionerade anställningar, primärt riktade mot offentlig sektor. Den ursprungliga tanken var att långtidsarbetslösa och personer med särskilt behov av stöd ska få en väg in i arbetslivet genom meningsfulla aktiviteter.
I augusti återfanns ca 8 300 personer i åtgärden i riket. 90 procent är födda utanför Europa, enligt Arbetsförmedlingens verksamhetsstatistik. 6 procent får ett osubventionerat arbete 90 dagar efter avslutad insats. Deltagare får en ersättning i nivå med avtalsenlig lön: i till exempel Sandviken en ersättning om ca 20 000 kronor per månad. Extratjänster kostar 10 miljarder kronor fram till 2023. Inför nästa år satsar regeringen ytterligare en halv miljard kronor för att bygga ut åtgärden ytterligare.
Kritiken växer nu mot åtgärden. I Malmö kommun ersätts upphandlade företag inom parkförvaltning av ”extratjänster”. I Sandvikens kommun används åtgärden uttalat för att vältra över kostnader för kommunalt försörjningsstöd på staten. I en debatt i Gävle kommunfullmäktige menar ansvarigt kommunalråd (S) att extratjänster används för att skicka över notan för kommunalt försörjningsstöd på skattebetalarna. I debatten sa ansvarigt kommunalråd att Gävle ”sparar” ca 30 miljoner kronor i minskade utbetalningar av försörjningsstöd ur den kommunala budgeten. Mediegranskningar gör gällande att deltagare i såväl Malmö stad som Gävle kommun utför ”pysselsättning” . Rapporten från riksdagens utredningstjänst visar att endast 6 procent av alla extratjänster under perioden 2016–2019 övergick i en osubventionerad anställning efter 90 dagar. Den statsfinansiella kostnaden av extratjänster (obeaktat eventuella undanträngningseffekter) uppgår därmed till mer än 7 miljoner kronor per jobb, har en professor vid HUI räknat ut och redovisat på SvD:s debattsida.
Mina frågor till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark är: