Interpellation 2020/21:456 EU-direktiv om minimilöner

av Ludvig Aspling (SD)

till Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)

EU-kommissionen föreslår ett direktiv om minimilöner, och den svenska modellen för lönesättning står därmed inför ett allvarligt hot. De länder som sätter löner ”uteslutande” genom partsförhandlingar föreslås få ett slags mjukt undantag, och lönerna ska bara regleras av EU i de länder som redan har lagstadgat minimilön. Detta är dock långt ifrån en vattentät garanti. EU-rättsakter får sin verkliga utformning då de tolkas av EU-domstolen, och oväntade utfall på detta område har förekommit förr.

För att stoppa direktivet i rådet behöver ungefär en tredjedel av medlemsländerna rösta emot. I Europaparlamentet finns inte heller någon förståelse för den svenska modellen, och ändringsförslag från Sverigedemokraterna om att undanta Sverige från arbetsrättslig lagstiftning har fått litet gehör.

Majoriteten i Europaparlamentet tenderar att fokusera på resultat med ringa tanke på negativa konsekvenser för enskilda stater. Majoritetens missriktade välvilja riskerar leda till ändringsförslag om att direktivet ska omfatta fler och att det redan mjuka undantaget vattnas ur ytterligare.

Regeringen står därför inför en tuff förhandling.

Jag vill därför fråga arbetsmarknadsminister Eva Nordmark:

1. Är ministern beredd att acceptera undantaget, så som det är formulerat i kommissionens nuvarande förslag?
2. Ser ministern en koppling mellan den sociala pelaren och kommissionens förslag, och hur kommer ministern i så fall att agera för att förhindra framtida negativa konsekvenser av den sociala pelaren?
3. Hur kommer ministern och regeringen att arbeta för att tydliggöra sin inställning i frågan?