Interpellation 2020/21:455 Våld i nära relationer

av Ebba Hermansson (SD)

till Statsrådet Märta Stenevi (MP)

Varje år dödas omkring 16 kvinnor av en man de har eller har haft en parrelation med, ett genomsnitt som har legat mer eller mindre fast sedan 90-talet. Våldet mot kvinnor i parrelationer kännetecknas av att det är oerhört grovt och systematiskt och att det pågår under lång tid. Det är även vanligt förekommande med ekonomiskt våld samt så kallat eftervåld. Våldet tenderar att eskalera särskilt vid de fall en kvinna vågar lämna mannen, vilket gör henne extra utsatt i en redan utsatt situation.

Sveriges regering har som ett av de uttalade jämställdhetspolitiska delmålen att: ”Kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet. Delmålet omfattar alla yttringar av fysiskt och psykiskt, inklusive sexuellt, våld och hot om våld som riktas mot kvinnor och flickor”. Dessvärre vittnar bland annat det våld som kvinnor utsätts för i parrelationer om att regeringen inte lyckats uppnå detta mål.

Mikael Rying, kriminolog och verksam vid Nationella operativa avdelningen, Noa, uttalar sig i Dagens Nyheter den 31 januari i år och uttalar följande: ”Trots alla lagar som har stiftats till skydd för kvinnor så har inte fallen gått ner. Det är en nyhet i sig. Det har bara malt på år ut och år in.”

Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Märta Stenevi följande:

1. Vad mer, utöver det man redan gjort i frågan, ämnar regeringen göra för att få stopp på våldet i parrelationer?
2. Anser statsrådet och regeringen att det finns anledning att se över och utveckla den strategi man hittills använt sig av, med tanke på att dödsfallen inte gått ned under regeringens tid vid makten?
3. Hur ska statsrådet och regeringen arbeta för att garantera kvinnors trygghet i de särskilt utsatta situationer som uppstår när de lämnar en partner?