Interpellation 2020/21:445 Handläggningstiderna i förrättningsverksamheten

av Lars Beckman (M)

till Statsrådet Märta Stenevi (MP)

 

Riksdagens utredningstjänst (RUT) har på mitt uppdrag redovisat de genomsnittliga handläggningstiderna för förrättningsverksamhet. RUT skriver:

”Sedan flera år är långa handläggningstider i förrättningsverksamheten en stor utmaning för den statliga lantmäterimyndigheten (SLM). Kompetensbrist, omoderna handläggningsstöd och ett arbetssätt som inte säkerställer framdrift i ärendena ses som bidragande orsaker. SLM har tagit flera initiativ för att komma tillrätta med problemen, men någon påtaglig förbättring bedöms inte kunna förverkligas förrän på längre sikt. JO har vid flera tillfällen riktat kritik mot lantmäteriet för långsam och passiv handläggning. En av Lantmäteriets åtgärder för att svara på kritiken har varit att sedan 2015 successivt slutföra myndighetens ärenden som är äldre än fem år. Även flera kommunala lantmäterimyndigheter (KLM) har långa handläggningstider. Skälen skiljer sig delvis från SLM:s, och det är stor variation mellan olika KLM. Styrningen av deras verksamheter sker inom respektive kommun, vilket gör överblicken begränsad från ett nationellt perspektiv.”

Det finns ärenden som har handlagts i över 440 veckor, vilket är ett allvarligt hinder för samhällsutvecklingen i Sverige. I exempelvis Kiruna har det tagit i genomsnitt 69 veckor att få en privat tomt avstyckad, och i Eskilstuna 443 veckor för fastighetssamverkan och gemensamhetsutnyttjande.

Sverige har en allvarlig bostadsbrist, och när staten inte klarar av sina kärnuppgifter förhindrar det bostads- och samhällsutvecklingen. Enligt tidigare RUT-rapporter är det dyrast i Norden och tar längst tid att göra motsvarande lantmäteriuppgifter i Sverige jämfört med våra grannländer.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Märta Stenevi:

 

  1. Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att på kort sikt förkorta handläggningstiderna hos den statliga lantmäterimyndigheten?
  2. Vilka åtgärder som är vidtagna i våra nordiska grannländer anser regeringen och statsrådet att man kan implementera i Sverige?