av Linda Lindberg (SD)
till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
I höstas uppmärksammades det i medierna att flera familjer fått sänkta ersättningar till följd av reformeringen av vårdbidraget, som delats upp i två bidrag i syfte att göra det mer lättöverskådligt. Försäkringskassans egen statistik, som SVT har begärt ut, vittnar dock om att var tredje familj har fått sänkta bidrag, och flera familjer står utan ekonomiskt stöd.
På 60-talet var det vanligt att barn som hade funktionsnedsättningar levde på institutioner i stället för med sina familjer. Det var något man ville ändra på, och man önskade att barnen i stället skulle integreras med sina familjer. Detta blev starten för Sveriges första bidrag till barn med funktionsnedsättning, år 1964. År 2019 reformerades bidraget, och det har kommit att kritiseras en hel del. Detta beror dels på hur den genomförts men också på hur den faktiskt har kommit att drabba ett flertal familjer och funktionsnedsatta barn.
Statsrådet har både i medier och i ett svar på en tidigare ställd skriftlig fråga svarat följande:
”Syftet har inte varit att skärpa kraven eller att spara pengar, utan istället att skapa enklare och tydligare regler för ersättningar till barn och vuxna med funktionsnedsättning. Reformen avsåg att öka transparensen, förutsebarheten och likformigheten i besluten, och skapa bättre förutsättningar för uppföljning av den enskildes behov.”
Inspektionen för socialförsäkring (ISF) har av regeringen fått i uppdrag att se över reformen och har nu i en förstudie konstaterat att bland annat Försäkringskassans tolkning varierar. Inspektionen för socialförsäkring noterar att det är svårare att komma upp till de högre ersättningsnivåerna med den nya reformen. Likaså menar man att Försäkringskassan inte följer praxis när det kommer till barn med grav hörselnedsättning och har heller inte en konsekvent linje vad gäller skolans tider.
I rapporten går det att läsa följande: I flera beslut använder Försäkringskassan olika formuleringar i beslutsmotiveringen om föräldraansvaret och om jämförelser med barn i motsvarande ålder. Vi (ISF) bedömer att det ofta är otydligt på vilket sätt myndigheten väger in föräldraansvaret och jämförelser med barn i motsvarande ålder i besluten om vilken ersättningsnivå som ska beviljas. I en del ärenden framstår det som att ansvaret och jämförelserna används för att motivera bedömningen på en lägre ersättningsnivå.
Jag kan konstatera att ISF i sin förstudie, även om det framgår att den ska tolkas med viss försiktighet då den grundar sig på ett mindre antal fall, trots detta tar sin slutsats i att reformen har kommit att tolkas olika över landet, men även att den drabbat familjer ekonomiskt. Det vill säga att det blivit svårare att komma upp i samma ersättning. Den har således inte nått upp till de intentioner som sägs vara avsedda.
Av den anledningen vill jag fråga statsrådet Ardalan Shekarabi följande: